torsdag 21 juni 2007
Objuden nattgäst
Ensam hemma i två dagar, en baggis, tänkte jag.
Det enda jobbiga med att vara ensam hemma är kvällarna, så jag spenderade den med att kolla på gamla dagböcker och andra minnen med Emelie när hon plötsligt säger:
"Vad gör man om de kommer en spindel när man är ensam hemma?"
Mina stora spindelfobi vaknar till liv så jag ber henne bestämt att sluta prata om det. Det funkar inte så bra för någon av oss och vi berättar båda två våra värsta spindelhistorier, slutet på dessa lyder "så jag sa till pappa så tog han ut den".
Aningen rädd sätter jag igång sex and the city dvd:erna jag lånat av Emelie och planerar att John Blund ska komma och hämta mig inom en snar framtid.
Det gör han inte, istället ser jag något stort svart springa snabbt över golvet och in under min säng. Jag får panik, tänder lampan, ställer mig upp i sängen och hoppar så långt bort från sängen jag kan. Därefter tittar jag under sängen och ja, mycket riktigt ligger där en STOR spindel. I panik tar jag tag i en tom skolåda som ligger på mitt rum och slänger på den.
Jag ser inte längre spindeln. Dog den? Ligger den kvar under skolådan? Har den krupit upp i min säng? Kryper den på mig? Det känns så.. det kliar överallt.
Jag skakar av sängkläderna, kollar noga igenom sängen och lägger mig sedan för att sova... det går inte.
Sedan ligger jag där, försöker somna, somnar till, vaknar varannan timme och tycker att det kliar överallt. Vaknar och är kissenödig, vågar inte gå på toa- spindeln kanske springer runt på mitt golv och öppnar jag dörren för att gå på toa kanske det kommer in en till spindel. Nä jag får hålla mig tills det blir morgon. Vaknar igen- blåsan håller på att spricka, måste kissa. Ställer mig upp i sängen hoppas så långt bort från sängen jag kan, går på toa, ristar av sängkläderna och lägger mig igen. Så håller det på- hela natten.
På morgonen kollar jag att skolådan ligger kvar sedan går jag ut ifrån mitt rum och stänger dörren.
Nu väntar jag bara på att pappa ska komma hem och lyfta på skolådan under min säng och se att den ligger kvar.
Ligger den inte kvar ska jag inte längre infinna mig på mitt rum.
Nästa gång ni hör av mig kan det vara på ett flyttkort där jag berättar att jag numera är bosatt i Tjeckoslovakien.
Det enda jobbiga med att vara ensam hemma är kvällarna, så jag spenderade den med att kolla på gamla dagböcker och andra minnen med Emelie när hon plötsligt säger:
"Vad gör man om de kommer en spindel när man är ensam hemma?"
Mina stora spindelfobi vaknar till liv så jag ber henne bestämt att sluta prata om det. Det funkar inte så bra för någon av oss och vi berättar båda två våra värsta spindelhistorier, slutet på dessa lyder "så jag sa till pappa så tog han ut den".
Aningen rädd sätter jag igång sex and the city dvd:erna jag lånat av Emelie och planerar att John Blund ska komma och hämta mig inom en snar framtid.
Det gör han inte, istället ser jag något stort svart springa snabbt över golvet och in under min säng. Jag får panik, tänder lampan, ställer mig upp i sängen och hoppar så långt bort från sängen jag kan. Därefter tittar jag under sängen och ja, mycket riktigt ligger där en STOR spindel. I panik tar jag tag i en tom skolåda som ligger på mitt rum och slänger på den.
Jag ser inte längre spindeln. Dog den? Ligger den kvar under skolådan? Har den krupit upp i min säng? Kryper den på mig? Det känns så.. det kliar överallt.
Jag skakar av sängkläderna, kollar noga igenom sängen och lägger mig sedan för att sova... det går inte.
Sedan ligger jag där, försöker somna, somnar till, vaknar varannan timme och tycker att det kliar överallt. Vaknar och är kissenödig, vågar inte gå på toa- spindeln kanske springer runt på mitt golv och öppnar jag dörren för att gå på toa kanske det kommer in en till spindel. Nä jag får hålla mig tills det blir morgon. Vaknar igen- blåsan håller på att spricka, måste kissa. Ställer mig upp i sängen hoppas så långt bort från sängen jag kan, går på toa, ristar av sängkläderna och lägger mig igen. Så håller det på- hela natten.
På morgonen kollar jag att skolådan ligger kvar sedan går jag ut ifrån mitt rum och stänger dörren.
Nu väntar jag bara på att pappa ska komma hem och lyfta på skolådan under min säng och se att den ligger kvar.
Ligger den inte kvar ska jag inte längre infinna mig på mitt rum.
Nästa gång ni hör av mig kan det vara på ett flyttkort där jag berättar att jag numera är bosatt i Tjeckoslovakien.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)