sweet sixteen

Skulle precis fylla i ett fält där jag skylle skriva min ålder och skrev i farten bara i : "18". När jag sedan skickade iväg det slog det mig, 18? jag e ju 19 för tusan.
Vad tog det senaste året vägen? utnyttjade jag mitt första år som myndig till fullo? jag vet inte, jag minns inte. Närminnet sägs ju vara det första som försvinner när man blir gammal... menmen nu ska jag iaf vara duktig och gå ut och springa, måste nog vara försiktig så att jag inte bryter lårbenshalsen bara... ni vet hur lätt det är såhär på äldre dar.

Hej!
Idag har jag och Annie fått varsin lapp.
På den står det att vi får köra bil.
Hej då!

Positiva mannen

Nu när jag kom å tänka på Ayia Napa kollade jag på lite bilder därifrån.

Jag tar tillbaka det jag skrev om att Stekarn var den jobbigaste människan vi träffade i Ayia Napa, för denna killen tar ändå priset:

Hans bäst före datum för att åka på party-charter var utgånget för längesen, han åkte själv för "Man träffar ju alltid en massa roligt folk att festa med". Han visste inte hur man förde en konversation utan kunde rätt som det var när man satt på Black Hawk komma gående, hänga sig över bordet bara för att fråga Anna om hennes pappa var polis. (Antagligen hade Anna dragit sitt vanliga fyllesnack för honom med andra ord.) Men ändå, vi var fulla men hade ändå svårt att föra ett samtal med killen (hur ofta händer det liksom?) som inget hellre ville än att va med. "Ja, Rhodos är fint. har varit där flera gånger" "Ja, Nissi beach har verkligen allt, party och sand och fint vatten. Ja den har allt." vad man än sa kontrade han med sånna ointressanta positiva svar i brist på annat att säga, jag kan fortfrande höra hans dialekt, jobbigaste dialekten ever. Sorgligt men sant, Ayia Napas jobbigaste kille utan tvekan.

Får bara hoppas att han har det bra hemma och att han har kompisar där, annars får jag lite dåligt samvete över det jag skrivit.

Fast han har nog det bra där hemma iallafall

eller "Ja, det är alltid skönt att komma hem. Där man känner igen sig, men man behöver ju komma bort ibland." som han säkert hade svarat, positiva jävel.

Stekarns partytrick

Det här är stekarn, stekarn träffade vi på Ayia Napa. Stekarn hade ett riktigt partytrick som han gärna visade upp och som vi också gärna ville se. Stekarn kan ha varit en av de jobbigaste människorna vi träffade på Ayia napa, han och hans kompis. För ett tag sedan kom jag och tänka på han och hans kompis, men kommer inte på vad kompisen kallades. Skickade sms till Anna men fick inget svar. Så nu ber jag er andra Ayia Napa brudar, hjälp mig!

Dagny? Las vegas? va fan kallades han?!?

Bara för att retas lite med er

I år har jag varit på Liseberg två gånger.

Boston tea party

Filip och Fredrik ska testa hur det är att vara full på jobbet.
Har bara erfarenhet av hur det är att vara bakis på jobbet.
Boston tea party för mig strax alltså. kommer bli en bra spenderad timme gissar jag på.

Touche!

Jag har haft rött nagellack när jag jobbat en gång tidigare, detta var för några veckor sedan. Jag kommer ihåg detta för att en gubbe som handlade av mig då utbrast högt när jag lämnade tillbaka pengarna:
- Snyggt nagellack!
jag svarade förvånat och förvirrat:
- Hehe. Jaha. Tack, fejkskrattande, sådär som man gör.
varpå han drog på världens gapflabb.

Jag har inte reflekterat över detta så mycket förrän idag, då jag för andra gången på jobbet hade rött nagellack på mig. En gubbe kommer fram till kassan och ska betala, när jag ska lämna tillbaka pengar till gubben utrbrister han:
- Snyggt nagellack!
jag kommer genast att tänka på att det var en gubbe som sa det sist jag hade rött nagellack med, men trots detta svarar jag ännu en gång förvånat och förvirrat:
-Hehe. Jaha. Tack, fejkskrattande sådär som man gör.
gubben tittar på mig och drar sedan till med världens gapflabb.

Det är då jag märker att det är samma gubbe som förra gången.

Jag som först tänkte att detta var två trevliga gubbar som tyckte det var kul att skämtsamt ge kassörskan en komplimnag börjar nu känna mig lite hånad av denna gubbe.

Nästa gång ska jag säga något tillbaka, kommentera hans gråa hår eller glasögon.
Självklart ska jag avsluta det hela med ett gapflabb.

1-0 till Sofie, skrattar bäst som skrattar sist.

banks

gårdagskvällen var fin!
eller snarare
last night was fierce!

så hade nog tyra valt att skriva om hon gästbloggat här iaf.
Later!

Jag ger er Fransson

Det är nog inte många av er som sett denna kvinnan, inte jag heller. Men jag, Anna, Madde, Bella och Elin har stått där hon sitter och fascinerat kollat in i rummet bakom henne. Där bakades det nämligen polkagrisar.

Kvinnan heter Fransson i efternamn och äger Franssons polkagristillverkning. Kanske Grännas bästa place.

Nästa vecka åker vi på en miniweekend till Stockholm igen, kanske vi svänger förbi Gränna en gång då med. Jag röstar för det iallafall!

övningskörning

För ett tag sedan var jag och min far ute och övningskörde. När det blev dags att öva på att backa in på parkering blev pappa så obekväm varje gång jag skulle försöka vid ica och andra sådanna affärer där det kom människor och bilar hela tiden. Då kom vi övererns om att vi skulle åka ut till Einarssons bilverkstad där han kunde ställa ut några av deras bilar så kunde jag träna på att backa in mellan dem. Ett lugnt ställe helt enkelt.

Bilen pappa väljer att köra ut ser ut såhär:

Och jag får en känsla av att pappa är mer orolig över min förmåga att backa än han vågat erkänna.

"anna johanna sofie och sofie" som på the good old times

Häromdagen efter våra jobb var vi, den äldre generationen och kollade på julspex. (och mina vänner som var med där var grymma)
Vi var alltså denna gången på "föräldrar-föreställningen". Vi, några till i vår ålder och mammor och pappor satt och fnissade, är nästan säker på att några av kvinnorna inte kunde hålla rikitgt tätt när de satt där och fnissa, övergångsåldern ni vet.

I vilket fall,

• Detta var det första julspexet jag varit på där man inte har behövt tänka "vad ska jag ha på mig ikväll?"
• Detta var det första julspexer där man inte tänkt "dricka eller inte dricka ikväll?"
• Detta var det första julspexer då man efter att ha bestämt sig för vad man ska dricka inte behöva tänka på vad eller hur jag ska fixa dricka
• Detta var det första julspexet man inte behövde fundera på om man hade pengar till biljett, och dricka.
• Detta var det första julspexet då man inte stressat hem från skolan, gjort sig iordning snabbt som attan för att sedan åka till förfest
• Detta var det första julspexet då man inte var flamsig när man hängde av sig jackan
• Detta var det första julspexet då man inte blev helt flammig av värmeslag i ansiktet då man satt i salongen
• Detta var det första julspexet där publiken betedde sig normalt och ingen blev utslängd
• Detta var det första julspexet då jag inte satt kissenödig.
• Detta var det första julspexet då inte Anna satt kissenödig jämte mig
• Detta var det första julspexet som inte följdes av en andra efterfest
• Detta var det första julspexet som inte slutade på grand
• Detta var det första julspexet som inte följdes av en tidig morgon och skoldag

Detta låter kanske skönt, men nä, jag saknar när man såg på julspex som en fattig och kissenödig studerande.

go läsare

Tjejen som (på förfrågan från mig) utsmyckade mig så vackert med pussmunnar på Elin, Mirre, Sara och Karls 18-års kalas skrev oväntat en väldigt snäll och rolig kommentar till mig. Kan bara le och säga tack!

Made my day!

Det verkar aldrig sluta regna

När jag var en stolt ägare av 128MB

För ungefär två år sen spelade jag denna låten (som fortfarande är lika bra) om och om igen i min silvriga Jens of Sweden mp3-spelare på 128MB. Ja, ni läste rätt, 128MB. Man fick ungefär plats med 21 låtar, 22 om man hade tur. Då jag inte hade något jobb på denna tiden var det sparande av studiebidrag som gällde och när jag äntligen hade lyckats spara ihop 1500kr köpte jag denna Mp3-spelare. Ja, ännu en gång läste ni rätt, 128MB för 1500kr. Det kostade att ligga på topp. Många var impade av min hi-tec pryl på 128MB med 21 låtar. Ja till och med jag var nöjd med 128MB, 21 låtar räckte för mig på den tiden... jag lyssnade ju ändå på samma låt om och om igen.

Pappa-sms

Det är inte ofta jag smsar med min far då jag träffar honom nästan varje dag. Men när det väl händer blir det oftast något i stil med:
"Hej pappa! när ska vi äta? puss & kram Fia" eller "Hej Pappa! Kan du hämta mig från jobbet klockan 7? Puss & kram Fia"
(Ja, min famlij och släkt kallar mig Fia)

Svaret man får då brukar på ett ungefär se ut såhär:
"ja"
"japp"
eller
"ok"

Dessa kortfattade sms är typiska "pappa-sms" (Till skillnad från "mamma-sms" där det mammor smsar mest handlar om dem själva, kan innehålla en hel krönika om vad denne gjort och ska göra, självklart skrivet utan punkter samt är med stora bokstäver- rakt igenom.)

I vilket fall förstår jag pappas svar på ett sätt, "ok" är ju ett enkelt och bra svar på min fråga. Men ändå kan man väl få be om en liten ansträngning, lite längre och därmed trevligare formulering liksom.
Ett:
"Hej! Ja, det kan jag göra. Puss pappa"
kan väl inte vara så svårt?

Så häromdagen skrev jag ett sms till pappa och frågade om han hade betalat in ett inbetalningskort åt mig. Förväntade mig ett "ja" till svar men fick istället:
"Hej sof ddt gjorde ja i gär"

Ja,ni ser rätt, en hel mening! Och man ser ju att han ansträngt sig. Han har ju formulerat denna mening utan sina läsglasögon, det ser vi alla.
Jag borde vara tacksam, men...

...Sof? sen när började pappa kalla mig sof? det funkar liksom inte, Sofie eller Fia är vad han kallar mig men absolut inte sof. Han stavar ju det t.o.m. fel. Fast även rättstavat ska inte pappa kalla mig Soof, nä, varken sof eller soof ska komma ur hans mun.

Så pappa, bara så du vet, nästa gång kan du väl svara "ok".
Det blir bäst så.

Tvångstanke!

I somras ändrades det på jobbet så att man när man betalar med kort inte drar kortet med magnetremsan utan man sätter i kortet i maskinen med chippet istället.
Det är väldigt många som inte har lärt sig detta ännu och därför frågar saker som "Ska jag dra kortet?" eller "Ska man använda chippet?". Dessa frågor är rätt tjatiga och inte särskilt svåra att svara ja eller nej på. men så ibland förkortar dem frågan och säger endast:

"Chip?"

I detta ögonblick vill inte min kropp svara "Ja" utan ett annat ord trycker på. Åhh jag vill säga det, säg inte det Sofie! kniper ihop mina läppar och är påväg att säga det men avbryter mig själv och svarar : "Ja"

Men där under ytan ligger mitt svar och trycker på som en tvångstanke.
"Chibong!"

historien om hur Annas sommar gick till

Några samtal mellan mig, S och en utav mina allra bästa vänner, Anna, A.

S - Ja, Anna vi åker till Gotland i sommar!
A - Ja, vill jättegärna men jag kan inte få ledigt från jobbet.
S - Jo! Kom igen! TjatTjatTjat

Anna i Visby 2009

S -Ja, Anna vi åker till Ayia napa iår igen!

A -Nä, jag vet inte. Jag tror inte jag hänger med iår.

S -Jo! Kom igen! TjatTjatTjat MutaMutaMuta

Anna i Ayia Napa 2009

S- Ja, Anna vi åker till Stockholm i slutet av november!

A - Ja!

A - Nej, jag kan inte hänga med.

S - Jo! Kom igen! TjatTjatTjat.

Men här kommer ingen bild på Anna i Stockholm.

Hon har blivit bortskämd tror jag, efter den där tian jag mutade henne med.

Men Anna, om vi säger en tjuga då?