Det är ofattbart vilken vilja och ork människan har.
Att man gång på gång kan nå botten, deppa ihop men samtidigt gång på gång ta nya tag, starta om och positivt se framåt. Tron på att livet kan bli bättre verkar nästintill odödlig.
Idag har det varit en pissdag rent ut sagt, ångest ångest ångest... dagar som dessa längtar man bara hem.
Men jag tog nya tag, först en löparrunda i den kalla höstluften sedan spenderades kvällen med Anna på Ikea och att umgås med den tösabiten drar ju upp humöret vilken dag som helst.
Imorgon vaknar jag till en ny dag, en bättre dag och då tar jag nya tag.




