Mat. Jag har ett knepigt förhållande till mat. Det är min värsta fiende och min bästa vän, ibland älskar jag den ibland hatar jag den. Ikväll började vårt förhållande i kärlek men slutade i hat.
Denna påskmiddag med familjen, så god att det va svårt att sluta äta, jag menar; sill! Lax! Ägg! Vörtbröd! Janssons! Prinskorv! Ja, ni hör ju själva, ljuv ljuv kärlek! Sen kom den, smällen, magvärken från helvetet. Jag minns inte när jag hade så ont i magen senast, jag låg som ett barn med kolik och ojade mig. (Här är delen när ni ska tycka synd om mig. Tyck synd om mig! Jag älskar när ni tycker synd om mig!)
Mat, du lockar mig men sen gör du mig bara illa, just nu vill jag aldrig mera äta igen, aldrig mer se mat... men ändå vet jag, att jag kommer öppna kylen imorgon och glatt utbrista; sill! Lax! Ägg! Vörtbröd! Janssons! Prinskorv!
Mat, denna bitterljuva kärlek.
Can't live With it, can't live without it.
fredag 6 april 2012
onsdag 4 april 2012
Nästa inköp
En stor del av kommande USA-resa kommer innehålla shopping och dessa fräcka hattar är ju prio ett! Någon som vill att jag köper hem en till er? Säg till! 
söndag 25 mars 2012
Älskar när någon tycker synd om mig
Jag tar tillbaka det där med att förkylningsblåsan var det ondaste på min kropp... ondast just nu gör nämligen denna lilla, lilla spricka på toppen av mitt torra, fnasiga och smutsiga kassafinger. AJ AJ AJ! Att något så litet kan göra så ont!?
/Självömkan i mitt hjärta
Livets träd
Igår vart det tapas, vin, vatten och mys med min mus-liga, mitt guld. Mer fantastiska tjejer får man leta efter... (Men ska ni leta så leta med lupp och ficklampa för det är svårt att hitta)Kvällens härligaste samtalsämne och bildgoogling? Moderkakan såklart!
Moderkakan, livets träd. Är det inte vackert så säg.
lördag 24 mars 2012
Kvällens jag-kommer-inte-kunna-somna-irritations-moment
VÄRLDENS ONDASTE FÖRKYLNINGSBLÅSA PÅ TUNGSPETSEN! Jag vet, den syns inte men jag pekar på den med tjockfingret mitt. Att något så litet kan göra så ont?!?!?!?
Ser ni så köttig min tunga ser ut då? Tungan är inte den finaste kroppsdelen på människan, det kan vi ju härmed glatt konstatera.
fredag 23 mars 2012
Plus minus noll
Idag är dagen då gemene man hurrar, inte nog med att lönen kommer in på kontot, även skatteåterbärings-brevet kommer.
I början av dagen var jag en av er, er glada svenssons. Det var nämligen så att mitt lönekuvert kom och jag som glömt av att jag jobbat två dagar i febuari trodde jag skulle få runt 200 kr, men när jag öppnade kuvertet fick jag se; 1000kr!!!! Mer än dubbelt så mycket som jag trodde!!! Wohooooooo! Aldrig förr har man väl blivit så glad för en lön på 1000kr.
Sen kom eftermiddagen och med den kom kuvertet från skatteverket, och med det kom ångesten krypande.... "Att betala i restskatt; 1399kr."
Och därmed försvann den lönen.
Underbart är kort. Alldeles för kort.
I början av dagen var jag en av er, er glada svenssons. Det var nämligen så att mitt lönekuvert kom och jag som glömt av att jag jobbat två dagar i febuari trodde jag skulle få runt 200 kr, men när jag öppnade kuvertet fick jag se; 1000kr!!!! Mer än dubbelt så mycket som jag trodde!!! Wohooooooo! Aldrig förr har man väl blivit så glad för en lön på 1000kr.
Sen kom eftermiddagen och med den kom kuvertet från skatteverket, och med det kom ångesten krypande.... "Att betala i restskatt; 1399kr."
Och därmed försvann den lönen.
Underbart är kort. Alldeles för kort.
torsdag 22 mars 2012
Köttjakt
Här svängde vi in på Thuressons för o leta lammkött, men Anna föredrar lammköttet på Örebros krogar...
onsdag 21 mars 2012
måndag 19 mars 2012
Rickard Wolff + Sofie =sant
Idag tycker jag vi lyssnar på Rikard Wolffs visdomsord i minut 2.11, där han berättar att jag är en av de intressantaste människor han känner.
Men sen var ju detta bildspel i en klass för sig med så jag antar att ni vill se hela. Min favoritbild är bilden i minut 2.07, så gött att spreta med tårna sådär ibland... sen förstår man ju att skaparen av detta klipp är en människa som lever ensam med sina 14 katter i en liten lägenhet. Kattbilderna gillar jag inte, katter kan man inte lita på och dessutom är jag allergisk mot dem.
Så nu vet ni det.
Tjipp!
Men sen var ju detta bildspel i en klass för sig med så jag antar att ni vill se hela. Min favoritbild är bilden i minut 2.07, så gött att spreta med tårna sådär ibland... sen förstår man ju att skaparen av detta klipp är en människa som lever ensam med sina 14 katter i en liten lägenhet. Kattbilderna gillar jag inte, katter kan man inte lita på och dessutom är jag allergisk mot dem.
Så nu vet ni det.
Tjipp!
söndag 18 mars 2012
På tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda
Hej allihopa everybody!
Det är jag som är Sofie, Soof, Fia, Soofie, Soffan, Soffeloffe Karlsson, Roof, Roofy, Safadona... ja ni vet, kärt barn har många namn (Och med tanke på hur älskad jag är så är det konstigt att jag inte har fler.)
Det kan kanske vara svårt att tro men jag är tillbaka, tillbaka som bloggSofie, och denna gången är mitt mål att bli Sveriges största blogg. Nä, där ljög jag, jag skriver mest för att jag ofta vill dela med mig av mina, ibland så ointressanta, upplevelser och tankar.
Det kommer inte bli en blogg med outfits, några sådana använder jag inte, jag använder vanliga kläder. Eller det gör jag knappt det heller, mestadels använder jag jobbkläder eller träningskläder...
Det kan hända att jag är lite småironisk ibland... som där tillexempel, jag är inte småironisk ibland, jag är ironisk mest hela tiden.
Så, det var den mest intressanta presentation av mig som jag kunde få fram kl. 22.27 en simpel söndagskväll i mars.
Denna blogg har ju funnits från och till sen 2007, så om ni går tillbaka och läser mina gamla inlägg kan jag inte lova att jag kan stå för det jag skrev då, på tiden då det begav sig. Men nu är jag i alla fall tillbaka, och jag tycker ni ska se till att njuta av varenda ord jag skriver framöver, för man vet aldrig hur länge jag stannar här i cyberrymden...
Det är jag som är Sofie, Soof, Fia, Soofie, Soffan, Soffeloffe Karlsson, Roof, Roofy, Safadona... ja ni vet, kärt barn har många namn (Och med tanke på hur älskad jag är så är det konstigt att jag inte har fler.)
Det kan kanske vara svårt att tro men jag är tillbaka, tillbaka som bloggSofie, och denna gången är mitt mål att bli Sveriges största blogg. Nä, där ljög jag, jag skriver mest för att jag ofta vill dela med mig av mina, ibland så ointressanta, upplevelser och tankar.
Det kommer inte bli en blogg med outfits, några sådana använder jag inte, jag använder vanliga kläder. Eller det gör jag knappt det heller, mestadels använder jag jobbkläder eller träningskläder...
Det kan hända att jag är lite småironisk ibland... som där tillexempel, jag är inte småironisk ibland, jag är ironisk mest hela tiden.
Så, det var den mest intressanta presentation av mig som jag kunde få fram kl. 22.27 en simpel söndagskväll i mars.
Denna blogg har ju funnits från och till sen 2007, så om ni går tillbaka och läser mina gamla inlägg kan jag inte lova att jag kan stå för det jag skrev då, på tiden då det begav sig. Men nu är jag i alla fall tillbaka, och jag tycker ni ska se till att njuta av varenda ord jag skriver framöver, för man vet aldrig hur länge jag stannar här i cyberrymden...
Tänkte fira blogg-återkomsten med en liten kavalkad av bilder på lilla Soof-ansiktet genom tiderna:
Här var man inte gammal, men jag verkade allt va en liten glad jävel.
Här var man uppklädd av mor sin för att ta porträttbilder (kan omöjligt ha gått klädd sådär till vardags?)
Här hade man tagit kommando över sitt utseende och klippt den coola Robyn-frisyren (Synd bara att sidtofsen och glasögonen inte var lika coola)
Här var man i gränslandet mellan barn och ungdom, och av bilden att döma en fantastisk osmickrande tid för lilla mig.
Såhär såg jag nog ungefär ut när jag närmade mig 20-årsåldern och bosatte mig i Stockholm.
Och ungefär såhär ser jag väl ut idag, eller såhär såg jag ut i Februari när jag levde livet i Brasilien.måndag 6 september 2010
Livet när det är som bäst
När jag, Mikaela och Frida var på Lotta på Liseberg för några veckor sedan bestämde vi oss för att efter en dag på stan ta hjälp av våra små hjärnor. Vi bestämde oss då för att köpa med oss mellanmål från Hemköp och äta i folkmassan framför scenen på Liseberg. Sagt och gjort. Jag och Mikaela införskaffade då varsin Kesoburk, till denna tänkte vi ha lite nötter och bär. Sagt och gjort.
Eftersom jag är ett smarto tänkte jag ett steg längre; "Men hur ska vi äta utan sked?!"
Eftersom Mikaela är ett smarto säger hon "Man gör en sked utav aliminiumlocket" (Hon är ju från skogen, där är man van vid att inte alltid ha en sked till hands.)
Sen kom vi till Liseberg och trängde oss in i folkmassan, satte oss ner och skulle börja äta. Men då kom en arg man och gorma, för man kan ju faktiskt inte sitta ner på marken, där ska folk kunna gå förbi. Så stående intog Mikaela sin keso med sin hemmagjorda sked, och nötterna åt hon för sig. Och jag, jag åt bara mina stackars torra nötter, keson åt jag inte för det var krångligt att stå upp och trängas samtidigt som jag skulle tillverka en sked.
OCH VAD FÅR JAG SE NU?! GUD HAR HÖRT VÅRA BÖNER! Aldrig mer ska vi sitta på Lotta på Liseberg och inte kunna äta våran keso! Nu har det kommit en keso med nötter, bär OCH SKED! i locket!!
Livet kan vara så fantastiskt ibland.
Eftersom jag är ett smarto tänkte jag ett steg längre; "Men hur ska vi äta utan sked?!"
Eftersom Mikaela är ett smarto säger hon "Man gör en sked utav aliminiumlocket" (Hon är ju från skogen, där är man van vid att inte alltid ha en sked till hands.)
Sen kom vi till Liseberg och trängde oss in i folkmassan, satte oss ner och skulle börja äta. Men då kom en arg man och gorma, för man kan ju faktiskt inte sitta ner på marken, där ska folk kunna gå förbi. Så stående intog Mikaela sin keso med sin hemmagjorda sked, och nötterna åt hon för sig. Och jag, jag åt bara mina stackars torra nötter, keson åt jag inte för det var krångligt att stå upp och trängas samtidigt som jag skulle tillverka en sked.
OCH VAD FÅR JAG SE NU?! GUD HAR HÖRT VÅRA BÖNER! Aldrig mer ska vi sitta på Lotta på Liseberg och inte kunna äta våran keso! Nu har det kommit en keso med nötter, bär OCH SKED! i locket!!
Livet kan vara så fantastiskt ibland.
onsdag 25 augusti 2010
Sofie Bernadotte nästa
Att cykla i motvind är det värsta jag vet, att cykla i motvind kan få mig att börja gråta.
Men att cykla hem i extrem medvind är fantastiskt, idag kändes det som att jag var med i STCC när jag rullade nerför backen på vägen hem från Willy:s. Det gick så fort att jag inte ens hann se om prins Carl-Philip kanske cyklade brevid mig.
Men att cykla hem i extrem medvind är fantastiskt, idag kändes det som att jag var med i STCC när jag rullade nerför backen på vägen hem från Willy:s. Det gick så fort att jag inte ens hann se om prins Carl-Philip kanske cyklade brevid mig.
Biggest loser är tillbaka!
Efter ett sommaruppehåll visas nu en ny säsong av Biggest Loser på Kanal 5.
Livet är fulländat igen!
Hej gullesötegosBob!
söndag 22 augusti 2010
Offentlig toalett
Jag är ganska känslig för lukter. Eller nu underdrev jag, jag är väldigt känslig för lukter.
Folk som kommer till kassan och lukter instängd rök, svett eller urin får mig att klyka mig.
När folk handlar "chicken drumsticks" känner jag lukten när de lägger upp påsen på bandet och tänker att snart spyr jag.
Har någon dålig andedräkt kan måste jag backa och göra något annat samtidgt som jag pratar för att komma undan.
Har Anna ätit vitlök föredrar jag helst att inte umgås med henne.
Äckliga lukter, alltihop. Men, MEN! det finns en lukt som är värre än alla andra, en lukt som infinner sig på toaletten allt som oftast på söndagar; Bakfyllebajsen. Det luktar så förfärligt att man inte vet vad man ska ta vägen. När jag och Bella bodde ihop på Lidingö eller alla de gånger Anna sov hos mig på St Eriksplan på helgerna var toaletten inget ställe du ville besöka.
Jag har länge försökt hitta ett ord som beskriver den vidriga doften men har inte kommi tpå vad det luktar som så vi har kort o gott beskrivit lukten med "bakisbajsen". Men nu, nu har jag kommit på det! Bakisbajsen luktar inget mindre än offentlig toalett!
Jag har äntligen kommit på vad det luktar som, förstår ni hur stort det är! Det luktar offentlig toalett! Jag kom på det!
Tillfredsställelsen är nu total.
Folk som kommer till kassan och lukter instängd rök, svett eller urin får mig att klyka mig.
När folk handlar "chicken drumsticks" känner jag lukten när de lägger upp påsen på bandet och tänker att snart spyr jag.
Har någon dålig andedräkt kan måste jag backa och göra något annat samtidgt som jag pratar för att komma undan.
Har Anna ätit vitlök föredrar jag helst att inte umgås med henne.
Äckliga lukter, alltihop. Men, MEN! det finns en lukt som är värre än alla andra, en lukt som infinner sig på toaletten allt som oftast på söndagar; Bakfyllebajsen. Det luktar så förfärligt att man inte vet vad man ska ta vägen. När jag och Bella bodde ihop på Lidingö eller alla de gånger Anna sov hos mig på St Eriksplan på helgerna var toaletten inget ställe du ville besöka.
Jag har länge försökt hitta ett ord som beskriver den vidriga doften men har inte kommi tpå vad det luktar som så vi har kort o gott beskrivit lukten med "bakisbajsen". Men nu, nu har jag kommit på det! Bakisbajsen luktar inget mindre än offentlig toalett!
Jag har äntligen kommit på vad det luktar som, förstår ni hur stort det är! Det luktar offentlig toalett! Jag kom på det!
Tillfredsställelsen är nu total.
19- åringen Soof
- Tänk att det dröjt 19 år innan du behövt hämta mig för att jag är för full.
- Va? 19 år?
- Ja, jag är ju 19.
- Men Sofie, du e ju inte 19.
Efter lång betänketid:
- Nä..det e jag ju inte...
Jag kan inte sluta skratta när mor min berättar allt roligt jag sa på vägen hem igår. Ovanstående samtal utspelade sig dessutom flera gånger, precis som allt annat jag sa, upprepning efter upprepning... jag var lite som en dement helt enkelt.
- Va? 19 år?
- Ja, jag är ju 19.
- Men Sofie, du e ju inte 19.
Efter lång betänketid:
- Nä..det e jag ju inte...
Jag kan inte sluta skratta när mor min berättar allt roligt jag sa på vägen hem igår. Ovanstående samtal utspelade sig dessutom flera gånger, precis som allt annat jag sa, upprepning efter upprepning... jag var lite som en dement helt enkelt.
Hej fjortis hå hur ska detta gå?!
Hej där köp blåbär!
Igår vart det fest hos en jobbarkompis och fest blev det. Enbart vodkadrinkar efter en tio timmars jobbdag utan kvällsmat är inget jag rekommenderar. Fjortisfylla big time.
Det blev en helkväll hos min jobbarkompis och det tackar min plånbok för, den tackar också för att det inte blev taxi hem.
Hur jag kom hem?! Min kära mamma kom och hämta mig. Om jag spydde på vägen hem? Check!
Fy fan, tur att sommaren är slut så att man kan gå i spritide i vinter. Min lever är glad och hurrar lite nu.
Igår vart det fest hos en jobbarkompis och fest blev det. Enbart vodkadrinkar efter en tio timmars jobbdag utan kvällsmat är inget jag rekommenderar. Fjortisfylla big time.
Det blev en helkväll hos min jobbarkompis och det tackar min plånbok för, den tackar också för att det inte blev taxi hem.
Hur jag kom hem?! Min kära mamma kom och hämta mig. Om jag spydde på vägen hem? Check!
Fy fan, tur att sommaren är slut så att man kan gå i spritide i vinter. Min lever är glad och hurrar lite nu.
fredag 20 augusti 2010
Way out west
När festivalområdet stängde på lördagkvällen ville vi bege oss till Port de Soleil där Axwell spelade, men då man hörde från överallt att det skulle vara en dödskö blev de planerna inställda. Då blev planen istället Park Lane där I Blame Coco skulle spela 01.30. När vi kom till kön som var 18324635 meter lång visade det sig att hon redan hade spelat, KL. 00.30 . Det sög. Att det sedan också blev fullt så att vi inte ens kom in sög ännu mer. Men annars var Way Out West fantastiskt, F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-T!
onsdag 18 augusti 2010
söndag 27 juni 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)