Dagens PILF

PILF [Pe'ilf], ursprungligen svensk förkortning för "Pappa I'd Like to Fuck", det vill säga; pappa jag vill ligga med. Från början en porrterm, men har efter hand på många håll i Falkenberg (Västra Gärdet, Slätten & Ätran) blivit ett vedertaget begrepp för en fräsch man.

Uppkom på 2006-talet på Döbelnsgatan i Stockholm.

________________________________________________

Och med det sagt vill jag presentera dagens PILF, också kallad Pilfarnas PILF:

Frida hälsar på sin pojkvän

Ni kanske har märkt att Frida varit borta den senaste veckan.. och hört talas om att hon är sjuk? Med tanke på den informationen blev jag lite förvånad när jag fick ett kort skickat från henne.

Hon skriver följande:
"Hej! Har det underbart hos Nikki här i Kaliforninen.
Släktträffen gick skitbra, min familj tycker Nikki är en svärmorsdröm och Nikki tycker att jag har en skön familj.
Måste gå nu, Nikki vet att mormor älskar att baka och ska nu lära henne att göra en haschkaka.
Thanks for hangning out with me! Later/Frida
ps. bifogar en bild från släktträffen ds."



Och jag måste säga att jag blir lite orolig, jag har aldrig sett en morfar peka Fuck you förut.

Hammerlovers fanclub

Under mitt liv har jag inte varit med i särskilt många klubbar, bokklubben Funtasie club är väl den enda jag kan komma på. Och jag kan ju inte säga att jag va med på grund av böckerna, har nog inte läst en enda av dem. Nä, det var sakerna som lockade.

Sen dess har jag inte varit med i någon klubb förrän nu på äldre dar.

Förra året startade nämligen:

THE HAMMERLOVERS FANCLUB

Det är utan tvekan den bästa klubben jag varit med i, vi består av fyra medlemmar.

Hammern och alltså överhuvud är Gunnar, utan konkurrens.

Vi har vissa levnadsord, saker vi eller Gunnar ofta säger på möten;

"Det gäller att hålla tungan rätt i mun"

"Nä, nu får vi jobba"

"Gunnar en snabbis! -Nä, här gör vi inga snabbisar. Här tar vi det lugnt och sansat"

"Sofie Einarsson va? Jag vill ju känna igen dig bakifrån också"

"Rak i ryggen som en fura"

The Hammerlovers fanclub har inte haft ett möte på mycket länge, det känns lite jobbigt.

För i denna klubben e man inte med i för att få saker, även om kanske Mika och Gunnar har något slags ge och ta system.

Allmänbildning

Pluggar, eller försöker åtminstone plugga till ett samhällsprov just nu.

Det går väl sådär, eller det går riktigt jävla dåligt.

Varför kan man inte ha prov på viktiga saker i skolan?

Som Melodifestivalen, Allsång på skansen, musikaler, musik, tv, film å andra nöjessaker som betyder nått i livet.

Ojojoj, vilka betyg man hade haft. För att inte tala om Mikaela.

Ett prov på Martin Stenmarck kunskap och hon hade haft sitt MVG som i en liten ask.

Eller ett prov på Melodifestivalen och både jag, Mika och Malin hade fått en liten guldstjärna i kanten.

Eller förhör på OC och Annie hade varit tvungen att skriva till egna lite svårare frågor.

Och skulle vi få ett prov på trubadurer tror jag inte ens Anna hade haft svårt att komma upp på morgonen.

Men nu är det vetenskap om befolkningen som gäller, lite mer seriöst, lite mer 2007 (tjugohundrasju)

För ni vet ju alla att groupielivet var såååååååå 2006 (tjugohundrasex)

Det var Moore-vecka när vi var på cypern

och jag fick dela rum med en Moore-brud

Sorry Mikaela

Sad but true Mika..

Starskys

Angående videon;

Kanske inte världens roligaste video, men den ger mig nog världens roligaste minnen.
Dans kl. 03.00, bardisk, stång, självlysande stavar, tomtebloss och en snygg bartender Anna flörtade med.

Sen 1 min in i låten får jag upp andra bilder i huvudet, när Anna gör som dem sjunger i låten och två engelsmän står nedanför. Det tar inte lång tid innan de tar upp något ur sin ficka och lägger i Annas shorts- 2 pund! (32 kr)

Detta var kvällen då vi insåg att det inte bara var underbart roligt att gå ut, det kunde även vara lönsamt.

Byebye Willy:s & Gekås, hello Starskys & Ayia Napa!

Saker som får en att börja blogga igen

Närmare förklaring kan läsas ovanför

Sommaren innan sommaren som inte blev

Objuden nattgäst

Ensam hemma i två dagar, en baggis, tänkte jag.

Det enda jobbiga med att vara ensam hemma är kvällarna, så jag spenderade den med att kolla på gamla dagböcker och andra minnen med Emelie när hon plötsligt säger:
"Vad gör man om de kommer en spindel när man är ensam hemma?"
Mina stora spindelfobi vaknar till liv så jag ber henne bestämt att sluta prata om det. Det funkar inte så bra för någon av oss och vi berättar båda två våra värsta spindelhistorier, slutet på dessa lyder "så jag sa till pappa så tog han ut den".

Aningen rädd sätter jag igång sex and the city dvd:erna jag lånat av Emelie och planerar att John Blund ska komma och hämta mig inom en snar framtid.

Det gör han inte, istället ser jag något stort svart springa snabbt över golvet och in under min säng. Jag får panik, tänder lampan, ställer mig upp i sängen och hoppar så långt bort från sängen jag kan. Därefter tittar jag under sängen och ja, mycket riktigt ligger där en STOR spindel. I panik tar jag tag i en tom skolåda som ligger på mitt rum och slänger på den.

Jag ser inte längre spindeln. Dog den? Ligger den kvar under skolådan? Har den krupit upp i min säng? Kryper den på mig? Det känns så.. det kliar överallt.

Jag skakar av sängkläderna, kollar noga igenom sängen och lägger mig sedan för att sova... det går inte.

Sedan ligger jag där, försöker somna, somnar till, vaknar varannan timme och tycker att det kliar överallt. Vaknar och är kissenödig, vågar inte gå på toa- spindeln kanske springer runt på mitt golv och öppnar jag dörren för att gå på toa kanske det kommer in en till spindel. Nä jag får hålla mig tills det blir morgon. Vaknar igen- blåsan håller på att spricka, måste kissa. Ställer mig upp i sängen hoppas så långt bort från sängen jag kan, går på toa, ristar av sängkläderna och lägger mig igen. Så håller det på- hela natten.

På morgonen kollar jag att skolådan ligger kvar sedan går jag ut ifrån mitt rum och stänger dörren.

Nu väntar jag bara på att pappa ska komma hem och lyfta på skolådan under min säng och se att den ligger kvar.
Ligger den inte kvar ska jag inte längre infinna mig på mitt rum.

Nästa gång ni hör av mig kan det vara på ett flyttkort där jag berättar att jag numera är bosatt i Tjeckoslovakien.