Jag överlevde första veckan

Det var längesen man pustade ut efter en veckas skolgång och njöt till fullo av att det va helg. Allra bäst hade det varit om man hade kommit hem till mammas lagade mat hemma, men då det inte är ett alternativet får jag se till att lyckas röra ihop någon fin fredagsmiddag här.
Efter det ska jag bege mig till söder där mina vänner Jenny, Emma & co. nu bor över helgen. Kvällen där blir lugn, utgång blir det imorrn.

Igårkväll var det välkomstpub inne i JMK:s lokaler. Billig dricka och mycket trevligt folk, denna delen av studentlivet kan jag redan nu säga kommer vara min favoritdel. Hade planerat att ta mig hem rätt tidigt men som alltid blev man kvar längre än tänkt, tills någon hade lagt en tidning i dörren så att securitas fick komma och alla var tvugna att utrymma. Då fortsatte kvällen på en bar en bit bort, kissenödig som jag var körde jag en Stockholmsvariant av "Madde/JosefinautanförFalkmanskabakomenbil" dock mer avskilt & diskret än deras variant. Väl framme på puben blev jag inte långvarig, då är man inte glad för att man bor man en halvtimme från stan gäller det att passa tider till tunnelbana & Lidingöbana.

Men att jag åkte hem då är jag glad för idag, upp vid halv sju för en tre timmar lång föreläsning var inte roligt. Men jag kan iallafall säga att jag var piggare än två av killarna i klassen, de hade gått vidare till en annan bar, kommit hem vid fem och såg idag att de hade gjort av med 4000.

När man hör det är man nästan glad att man bor en halvtimme från stan och är tvungen att passa tider till tunnelbanan & Lidigöbanan.

Kunskap väger tungt!

Sofie sa något vis till mig under vår dag tillsammans i Stockholm:
"Kunskap är inte tungt att bära" (En mening hennes lärare pumpat in i hennes huvud ett flertal gånger)

Kalla mig töntig men jag tyckte detta "lärare-uttryck" var rätt bra, tills häromdagen. Har nämligen köpt två av de tiotalböcker som vi ska använda i denna delkursen (tills nästa delkurs börjar i mars då man måste köpa nya böcker till den.) den ena boken är på lite över 400 sidor, den andra är på lite mer än 600 sidor, och när det gäller den andra boken snackar vi engelska, rakt igenom!

Väskan är nu tung att bära, tungt är även mitt huvud efter mina försök att plöja mig igenom några sidor i dessa böcker.
Nä, jag skulle vilja ändra citatet till "Kunskap är tungt att bära".
För efter att ha köpt de där böckerna är det enda som inte är tungt att bära för mig längre min plånbok!

Är man uttråkad skriver man en uttråkande lista

Här följer en ganska tråkig lista i punktform över de saker jag kunnat konstatera efter senaste veckan:

• Bella lämnade mig för Afrika, det är inte kul att vara ensam.
• Trots att jag inte betalat ett enda öre för mat denna helgen har jag ätit mer denna helgen än jag gjort sammanlagt de två veckorna i Stockholm, allt tack vare att mor min var här och hälsade på.
• På måndagen då jag tog mig till ett intensivpass på Friskis kunde jag efteråt med darrande ben konstatera att det verkligen var ett intensivpass.
• På tisdagen när jag var på ett medelpass trodde jag att jag hamnat på ett feministpass då det såg ut som att ledaren var väldigt hårig under armarna. (Vid närmare titt visade det sig att hon var välrakad, bara det att hon hade väldigt mörka hårsäckar.)
• Livet som studerande har börjat med delade känslor, har träffat en skön tjej att hänga med men är lite kluven på om jag just nu är sugen på att plugga 8 timmar om dagen.
• Apelsinerna som säljs just nu smakar gudomligt!

Tråkig lista, I told you so!

Bästa 20!

Eftersom jag inte bloggade igår får jag tillägna inlägget åt henne idag:

Igår fyllde Anna, en av mina allra allra bästa vänner 20år.

Så grattis min älskade klickklack friend!

Hoppas på att få fira dig på din födelsedag många år framföver!

(Måste samtidigt hälsa till Annas mor, B-M; Tack för dina snälla kommentarer)

Att svara ja

Imorgon börjar allvaret här i Stockholm, no more schteeeka for me. (Eller jo, lite schtek ska jag nog lyckas klämma in)
I vilket fall börjar skolan imorrn, journalistikvetenskap på Stockholms universitet är vad jag ska sysselsätta mig med. Och visst är man lite nervös inför starten, men kände mig ändå rätt lung, till jag kom att tänka på uppropet...

Det obligatoriska uppropet som alltid sker när man redan är nervös för att börja något nytt. Alla harklar sig i lokalen för att lyckas med det perfekta "Ja-svaret".
Harkelharkel, ändå lyckas man alltid få fram antingen; 1. Det hesa "ja-et" eller 2. Det tysta "ja-et" eller 3. "Jagärimålbrottetja-et"

Återkommer med info om mitt "ja" imorgon.

Bästkusten!

Mel B!

Vi alla vet ju att jag alltid tyckt att det varit kul med kändisar, ja okej, det kanske nästan va lite groupievarning där på mig ett tag. De flesta tror nog att jag fortfarande lever som då, men kan garantera att så är inte längre fallet, tyvärr. Ja, tyvärr, jag är verkligen ledsen för att jag inte är lika kändiskåt som jag var där när jag & Mika hade vår topp tjugphundrasex/sju. Det var en sån jäkla skoj tid, skrattar när jag tänker på alla våra kändisresor, allt vårt flyt och alla kort med kändisarna man hade att visa upp när man kom hem. Det var en tid fylld med adrenalinkickar som jag aldrig kommer glömma, så lite som gjorde en glad och hur länge man kunde ha roligt åt allt roligt vi sa när vi träffade någon känd person vi tyckte om, inte det där vanliga "Åh du är så bra!" (Aldrig varit vår grej) Utan snarare sagt något skoj om dess pappa eller frågat frågor som "Är du en katt eller hundmänniska?" Med andra ord; vi drev verkligen med det, och var aldrig sådär skrikande fjolligt kändiskåta, nej, vi drev faktiskt mest med oss själva (vilket jag tror att många inte förstått.)

Men men nu var det ju egentligen inte meningen att jag skulle ta en tripp down the memorylane utan jag tänte bara säga:

Mika, jag vet att det är såååååå thugohundrasex/sju med kändiskort, men detta är ett kändiskort som jag har tagit tjugohundranio, det fanns ingen som helst möjlighet att kunna få ta ett kort med henne så jag fick nöja mig med detta. Men det är faktiskt inte fy skam, ikväll har jag fått se Mel B. Livs levande stod hon där, en meter ifrån mig.

Spice Girls, de största idolerna man haft i sitt 19-åriga liv.

Så Mika, jag vet att groupielivet är sååååå tjugohundrasex/sju men jag måste erkänna att ikväll hade jag återigen kunnat inta den rollen, allt för Spice Girls!

Dagbok

Den där trevliga lunchen med Sofie blev till en heldag på stan med mycket skratt och prat, högljutt sådant.. kände att vi fick en del blickar riktade mot oss. (Något som ändå inte lyckades få oss tystare)

Så tack Sofie, för en underbart rolig dag! Überrolig, kan man också säg.

Igårkväll anlände även min moder till staden, och jag ska spendera helgen med ännu ett besök på Let´s Dance och imorgon blir det körslaget. Känner mig som en otroligt hängiven supporter när jag nu sitter där för tredje veckan i rad.

Så inget party för Soof denna veckan, laddar inför nästa helg istället, när Jenny & co. kommer tilll Stockholm! Längtar redan!

Pokonis/Soofer

Flying solo

Jahopp nu va man ensam i stora Estocolmo, min sambo har lämnat mig och staden för att spendera två veckor i Afrika. Afrika istället för Stockholm? kan inte va nått att ha...

I vilket fall har jag varit ensam idag, och vi vet alla att jag inte är ett big fan av ensamhet, därför ser jag fram emot att luncha med Sofie som kommer på besök med jobbet imorgon. (Otroligt mycket vuxenpoäng på att åka til Stockholm med jobbet.)

Men har trots mitt hatande av att vara ensam haft en ganska bra dag här i Stockholm. Tog tag i min hälsa efter två veckors gött slappande och blev medlem på mitt kära Friskis & Svettis. 1500kr för säsongskort sved gött i plånboken (400 kr för säsongskort i Falkenberg är mer min melodi). Påväg till Friskis satsade jag på att lyssna på radio istället för på min ipod och hittade en ny kanal. "107,5- Stockholms enda dansgolv!" Bara danslåtar, med andra ord bara låtar i äkta dans/party/Ayia Napa- anda. Perfekt när man behöver 1.Muntras upp 2.Powerwalka. Ett annat av dagens + är att jag även investerade i Desperate Housewives säsong 4 boxen.

Ja, ni hör, ensamma livet i Stockholm funkar det med trots att Bella e saknad.

Menmen, just nu lever jag också mycket på den gångna helgen,

Frida, Bella och Soof i Stockholm kan inte bli annat än succé!

Mina flickor schteker på Spy Bar.

Du har rätt Frida!

Denna killen är, tillskillnad från killen i inlägget nedanför, absolut ingen Soof-kille. Ni kanske känner igen honom? Om inte så är han i alla fall hallåa på tv4. Frida har alltid påstått att han är så himla söt och jag har aldrig hållit med henne, förrän nu. Mötte nämligen denna kille på Gärdet idag, han kom gående och såg så pigg och glad ut med sitt lilla huvud i sin stora mössa.

Moderskänslorna i mig vaknade, en sån söt liten pojke!