I natt drömde jag en dröm om den där mannen igen..

The Dream-man, i dubbel bemärkelse

Finne... fem fel

Glöm det jag skrev innan, det var inte sant. Efter jag hade jobbat märkte jag nämligen att jag inte alls hade en finne i näsan... jag hade två! en i varje näsborre. Den andra ploppade antaglien upp under tiden jag satt i kassan och värker precis lika mycket som den andra.
Två finnar? i näsan? Vad händer?

I´ve got 99 problems but bitch you ain´t one

Jag har fått en finne i näsan. Näsan? vad är grejen med det liksom? Och inte nog med det, det är en sån där ond-finne som värker och om man böjer sig ner och allt blod rinner ner i huvudet pulserar finnen som om den var mitt hjärta. Dessutom börjar jag jobba idag, kl 12. Sovmorgon! tänkte jag, men det tänkte inte Willy. Informationsmöte kl 7 på morgonen gjorde att jag fick stiga upp kl 6.
I´m depp, I need som pepp.
Timbuktu. Fredag. Liseberg kanske? någon?

Tankar om livet på motorvägen mellan Stockholm- Falkenberg

Sitter nu i bilen med Falkenberg framför mig och Stockholm bakom mig. Det är med vemod jag lämnar min älskade stad, och det är så mycket tankar som far runt i huvudet.
Idag är det ett år sedan jag tog studenten, just i detta nuet springer glada estetare ut från Falkenbergs gymnasieskola precis som jag gjorde för ett år sedan. Ett år av "frihet" har gått otroligt fort och det inte minst för att jag halva det året bott i Stockholm. Ett halvår? jag kan inte förstå det, för ett år sedan hade jag aldrig trott att jag ett halvår senare skulle flytta till Stockholm och klara mig själv, i min egen lägenhet. Jag kan absolut inte heller förstå att ett halvår kan gå så fort och det gör mig så himla rädd. Jag är rädd för döden, oavsett om jag dör imorgon, om hundra år eller i en bilkrasch om några minuter så är det ett faktum att döden kommer närmare för varje minut man lever. Det finns så mycket jag vill göra, så mycket jag inte vill göra, så mycket jag önskat att jag inte gjort och ännu mer jag önskar att jag hade gjort. Och det där sista är det som ger en ångest, tankar över hur många chanser som flugit förbi en som man inte fångat, så många val man ångrar och så mycket onödiga saker man mått dåligt över och gått miste om i livet.
Hade jag varit filosofisk nu hade jag efter detta avslutat det hela med "Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att de var livet” men det vill jag inte, inte just nu.

När jag tänker tillbaka på vad det är som styrt mig i livet, på vad det är som fått mig att gå miste om mycket och välja fel, blir jag så himla ledsen. Kanske allra mest för att jag fortfarande är kvar på det stället och fortfarande vet om att jag ofta väljer fel och går miste om saker.

Ett år efter studenten har gått, jag kan göra vad jag vill med mitt liv och håller ändå fortfarande på på samma sätt, med att låta det som gör mig mest olycklig styra mitt liv.
Hej hjärnan, hörde jag ordet ÅNGEST?

Ett halvår i Stockholm, ett halvår där jag trivts otroligt bra. Visst, självklart har man längtat hem emellanåt, eller snarare längtat efter alla jag älskar så ofantligt mycket där hemma men jag har ändå trivts, speciellt de senaste månaderna. Mitt förhållande till Stockholm kan nog beskrivas som många kärleksförhållanden, det började i ren och ljuv förälskelse för flera år sedan, det vet nog de flesta, jag såg inga fel med Stockholm. Sedan flyttade jag dit och började mer och mer störa mig på småsaker, och kände allt mer att vår kärlek till varandra kanske inte var så stark som jag tidigare trott, men så gick dagarna och rätt som det var insåg jag att vi var i det stadiet i förhållandet där allt är så himla bra, vi känner varandra, vet varandras dåliga sidor men älskar varandra ändå. Och det är det där sista som gjort att jag trivts så himla bra det senaste, det och att jag har träffat så många nya människor som jag verkligen tycker om, människor som var anledningen till att jag slutade överväga att hoppa av, människor som gjort de där helt värdelösa dagarna då man vaknar upp på fel sida med en massa plugg att se ljusare ut. Det är dem som är anledningen till att det gör så ont att lämna Stockholm.

Jag sitter här i bilen och ser vägen under mig och skogen jämte mig försvinna bort bakom mig och hamna i backspegeln. Att man alltid är påväg någonstans i livet blir sällan så påtagligt som nu, när jag kollar ut genom bilfönstret.
Man gör så mycket, träffar så många människor och innan man vet ordet av det märker man att man sakta men säkert fortsatt någonstans i livet och att dessa människor ligger bakom en, vissa synliga i backspegeln och andra så långt borta att de bara finns kvar i minnet.

Jag har inte ens hunnit fylla tjugo och känner redan att livet går så fort. Att veta att man kan göra nästintill vad man vill med sitt liv är både helt fantastiskt och helt förfärligt.
Jag bestämmer mig här och nu att jag inte vill gå miste av en endaste minut, en endaste chans till. Livet är för kort och när jag ligger där på dödsbädden och ser tillbaka på mina dåliga val vill jag inte se det jag ser idag. (Missuppfatta mig inte, detta gäller de dåliga valen. När jag ser tillbaka på de roliga och bra stunderna i mitt liv, vilka är otroligt många, kommer jag verkligen vilja se det jag ser idag.)
Jag tror på ödet men ibland tror jag att ödet kan behöva en liten knuff i rätt riktning, det är den knuffen jag ska ge mig själv nu i sommar.


Ett år går så fort, ett år sedan studenten, ett år av mitt liv
Jag kan dö imorgon, om hundra år eller i en bilkrasch om några minuter och då vill jag inte tänka; ”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att de var livet”.

Jmk:s finest

Tre tjejer jag lärt känna, tycker om och kommer att sakna... riktigt mycket!

Flyttstädning

Just nu flyttstädar jag.
Att städa ligger i topp på min "Det tråkigaste jag vet-lista", tillsammans med att tvätta och att diska, fy farao!
Jag har i alla fall kommit fram till att flyttstäderskans bästa vän heter Svinto, flyttstäderskans sämsta vän däremot heter golvbrunnen. Det var ingen fräsch brunn jag rensade på toan, hårtrassel och hudavlagringar som levde sitt egna liv.
Fy farao!

Pluggklubben goes Partyklubben

Sommarlov, smaka på det ordet; ahhh, sommarlov.
Tentan är gjord, nu är det bara två dagars firande kvar.
Ikväll börjar vi tidigt hos Emy, alla är så taggade att jag är lite rädd för att det inte ska sluta bra för någon av oss. Men va fasen, det spelar ingen roll, vi har ju sommarlov, inga böcker att borra ner huvudet i imorgon så om det kommer pulsera lite extra är inte hela världen.
Klackarna i taket!
Nu kör vi!

Kvällsfilosofi före tenta

Imorgon är det dags för sista tentan denna terminen, jag längtar redan tills klockan är 13.00 imorgon då den är avslutad. Efter det väntar tre dagar av nöje, glädje, fest och firande utav sommarlovet.

Hur jag ligger till inför tentan? Jadu, klockan är halv tolv och jag sitter och läser... ångrar att jag inte pluggat mer, det gör man alltid.
Inför varje tenta har jag känt mindre panik, det gör jag inte denna gången. Inte för att jag kan allt, jag kan absolut inte allt, men för att i denna delkursen är varje ämne så brett att det är svårt att veta vad man ska kunna och inte kunna. Med andra ord jag kan mycket, men det finns lika mycket och ännu mer som jag inte kan. Det kan gå precis hur som helst, jag kan få ett A och bli hyperglad, få ett C och bli nöjd eller få F, alltså inte klara den och göra om den. Och värre är det inte med det.

Nu ska jag lägga undan alla mina papper, lägga mig i min uppblåsbara säng och tänka som jag alltid gör när jag ligger och oroar mig kvällen innan tentan;
Hakuna matata- allt ordnar sig. Vad spelar det för roll om hundra år?! Nada.

Godnatt!

Bodybuildarmamma

Mel B är tvåbarnsmamma och ser ut sådär. Min mamma är också tvåbarnsmamma och nu var det i och för sig rätt längesen jag såg henne men vad jag minns ser hon inte riktigt ut sådär.

I dagens Metro

Ni behöver inte överdriva sådär och fixa en massa extragrejer för vår skull Kneippbyn, ni behöver inte vara oroliga, vi kommer att komma i år med.