lördag 13 februari 2010

Vimmelfotografer

Ni är ute på krogen en kväll, lite runda under fötterna, tycker att ni är bäst i världen, ser en kille med en systemkamera, tänker genast "Åh en vimmelfotograf!", ställer er framför kameran och posar allt ni kan, sen glömmer ni att fråga var bilderna kommer läggas upp, fortsätter dansa och när ni vaknar nästa morgon finns bara ett svagt minne av de där fotona i era värkande huvud.
Been there done that tänker ni nog nu (om ni är tänker sådär coolt internationellt) och om ni inte känner igen er i det beror det nog på att ni inte är lika kamerakåta som de flesta av mina vänner.
I vilket fall undrar jag hur många vimmelfotografer som vi terrat i våra liv? hur många bilder det finns? och var dessa isåfall finns?
När vi var på popquiz i torsdags kom en kille fram till Frida och började prata med henne, jag hade aldrig sett honom förr och undrade därför vem han var. Frida berättade då att denna kille låtsades vara vimmelfotograf på en av våra studentfester och att hon blint gått på det och stått och posat mer än en gång.
Eftersom jag inte var kalasfull i torsdags tog jag mitt förnuft till fånga och frågade var jag kunde hitta bilderna och tadaaa här har ni en bild som jag tror att varken Anna eller Bella vet om att dem är med på... och av Annas ögon att döma är jag rätt säker på att hon inte frågade var bilderna skulle läggas upp heller.

torsdag 11 februari 2010

Eko


Jag är helt ensam i gymmet och den enda kvinnan som befann sig i omklädningsrummet pratade med mig... Det råder inga tvivel om saken, jag är i Falkenberg!

Posted by ShoZu

onsdag 10 februari 2010

Ett inlägg utan Biggest Loser- avslöjanden

Nu ska jag bege mig mot Slätten för att fira Mirre som fyllde år i måndags.
Detta innebär att jag inte kan se kvällens avsnitt av Biggest Loser, så du kan vara lugn Lovisa, jag kan inte avslöja något. höhö

Stjärnor på is

Jag har aldrig tyckt om att åka skridskor, så fort det vankades friluftsdag i Sannarp var jag snabb med att välja Sannarpsbadet och inte Sannarps ishall. På grund av detta tyckte inte jag att det var särskilt nödvändigt att lägga ca. 50 miljoner på att bygga en ishall i Falkenberg, att sedan lägga ca. 300 000 kr på att utsmycka den med två gigantiska ögon (?) var inget som fick mig att hurra.
Men har nu vår lilla kommun lagt alla dessa pengar på en ishall, ja, då ska jag fanimej använda den med. Så när Frida kom med den briljanta idén att spendera en eftermiddag i ishallen var jag inte sen med att tacka ja.
Det började lite knaggligt, men med hjälp av vägkorner, en sarg och ett skridsko-pro i form av en gammal otroligt trevlig man började det ta sig.
Trippelsalsitchmalokowa, trippelsaxolinmoskrina och en massa graciösa hopp och konster var inga som helst problem för oss prohoes. (man kan väl få drömma?)
En ishall kanske inte (enligt mig) är något värt att lägga 50 miljoner på men jag måste säga att jag gick därifrån med en ny inställning, vi hade ju faktiskt haft det väldigt roligt och inne i ishallen fanns det en väldans massa små pojkar som spelade hockey och hade det kul.
Nä, tänkte jag, helt onödiga pengar var det kanske inte ändå.
Sen hoppade vi in i bilen och åkte därifrån. Då såg jag dem igen, ögonen som pryder fasaden, det fula konstverket(?) som kostat 300 000 kr. Helt plötsligt var jag tillbaka på ruta ett igen, fan va onödigt med en ishall.
Frida är helt slut efter ett ansträngande konståkningspass.

Ser ni hur fort det går? Ser ni? Ser ni?

tisdag 9 februari 2010

Storleken har ingen betydelse!

Imorse skar jag mig i tummen så det började blöda, detta innebar att jag var tvungen att plåstra om den. Min plåstrade tumme var inget som störde mig förrän nu ikväll när jag skulle laga mat, (pasta med parmaskinka, bladspenat och färska champinjoner i ädelostsås....joråsåatt...)
då jag skulle skära i skinkan och champinjonerna och inte ville ta i maten med mitt smutsiga bakteriefyllda plåster.
Har ni någonsin försökt skära bort fettkanterna på en skinkbit utan er tumme? Mission Impossible! Skinkbiten vek sig och fettkanterna höll ett stadigt grepp kvar i köttet.
Jag fick en helt ny respekt för mina tummar, vilket hästjobb de gör ändå! Det är inte ofta vi ger cred till våra små men ack så betydelsefulla tummar.
Därför vill jag nu tillägna detta inlägg till mina små, torra tummar med nerbitna naglar.
Kom igen folket, tummen upp för våra tummar!

Biggest lipsill

Jag gråter hemskt lätt nuförtiden har jag märkt, senast jag grät var nu ikväll när jag kollade på Biggest Loser.
Men hur lätt är det att hålla tillbaka tårarna när Mark sitter där uppe på taket och väntar på Ali så att de kan gå över mållinjen tillsammans?!
Nä, jag tar tillbaka det där med att jag skulle ha lätt att gråta... att gråta till Biggest Loser är inte ett tecken på överkänslighet, det är ett tecken på mänsklighet!

torsdag 4 februari 2010

Tures son

Jag avslutar rensningen för idag, jääävlar med skit man samlat på sig!
Gissar att rensningen kommer ta lång tid, vilket passar mig utmärkt då jag har hur mycket fritid som helst just nu.
En annan tjej med mycket fritid är min gamle vän Annie, därför har vi slagit våra påsar ihop flera gånger denna veckan, och jag njuter av varje sekund.
Nu ska vi traska till Friskis & Svettis ihop, ja, ni läste rätt, TRASKA i snön...
Har jag sagt att jag hatar snö?!

Sofie Einarsson försöker nu sig på att rensa ut sitt rum, hon har gjort roligare saker i sitt liv

Småstadsidyll?

När jag var ute på promenad på den snöiga cykelstigen häromdagen gick en man och hans hund föbi mig, han tittade då på mig och drog ett skämt om skottningen. Jag skrattade och tänkte; Vilken trevlig man.

Går man förbi någon på gatan i Stockholm och denne säger något till en tänker man: Vilken konstig man. Undra om han var full, hög eller psykiskt sjuk?

tisdag 2 februari 2010