För det ÄR så vi gör det här i Stockholm

Jag åkte till jobbet klockan halv elva på lördagsmorgonen, visste att jag skulle vara där till halv tio, med andra ord var jag inte särskilt partysugen.

Men så gick timmarna och de gick fort, jättefort. Jag vet inte om det beror på att jag i vanliga fall bara brukar jobba på sommaren och om även om man jobbar till stängning på sommaren så är man redo för fest, eller om det var för att min underunderbara vän Mika kom in och var sådär fräscht jättebrun och redo för fest, eller om det var för att alla unga som kom in handlade cigg och blanddricka, eller om det beror på att jag inte har festat sen jag flyttade hem från Stockholm, men när klockan började närma sig 18- snåret kunde jag inte ha varit mer partysugen.

Det blev inget party för mig, inga höga hälar, inget spenderande av pengar jag inte har och ingen huvudvärk idag. Istället tjänade jag pengar, för varje minut som tickade tjänade jag pengar, för varje minut som tickade kom jag lite närmare Stockholm.

För det är det jag ska göra, spara varje krona jag tjänar ihop och åka till mina polers i Göteborg och sist men inte minst hinna med att besöka Stockholm två gånger innan sommaren är här. Och då vänner, då kommer jag ta igen festandet jag inte utför här hemma.

För ni vet väl att det är i Stockholm man festar som bäst?! Jag tror inte att det finns något ställe i Sverige som är så kul under årets dödsmånader november-mars som Stockholm.

Ja, jag är en liten småstadstjej med storstadsdrömmar och jag älskar det. Jag bodde ett år i Stockholm och var det något jag aldrig tröttnade på var det att gå ut, fy fan vad kul det var!

Jag vill dit NU NU NU!

Nej, jag är inte ledsen att jag inte får festa här hemma för det innebär att snart, SNART får jag festa i Stockholm!

Jag har skrivit om det förr, fenomenet vi alla lever med; förälder-sms.
Är det så att förmågan att skriva sms inte går att lära in efter en viss ålder? Precis som att förmågan att kunna prata bra engelska försvinner när man blir mamma (Mammor är bra på jävligt mycket men är det något de inte är bäst på är det att prata engelska)
I vilket fall smsade jag min pappa tidigare ikväll, jag började med att fråga vad han gjorde ikväll och fortsatte sedan med att skriva det jag egentligen ville. Eftersom min pappa allt som oftast svarar "Ok" eller "ja" trodde jag inte att jag skulle få svar på min rätt onödiga startfråga "vad gör du ikväll", men det fick jag.

"B m f e här ätit sallad pus" blev hans svar.

För stora fingrar, dålig syn, dyslexi eller lathet? Jag vet inte, men jag anser mig i alla fall känna min pappa väldigt bra, för jag kunde lista ut exakt vad han menade.

Narkoman

I väntan på säsong 3 av True Blood har jag nu börjat kolla på säsong 2 igen, för andra gången. Trots att jag vet exakt vad som kommer hända tycker jag att det är sjukt spännande och jag kan inte sluta titta, "bara ett avsnitt till... bara ett avsnitt till". Jag rent av knarkar Bill, Sookie och Erik just nu.

Något annat jag knarkat ikväll är tuggummi. Jag har suttit som en liten flicka som tjatat till sig några enkronor av sin pappa och köpt sånna där stenhårda runda tuggummi som tappar smaken direkt ur en automat. Min mun har varit så full att jag knappt kunnat tugga med stängd mun. Om det stämmer att "för hög konsumtion kan ge laxerande effekt" kommer jag inte få några tio särskilt behagliga timmar i kassan på jobbet imorgon.

Be mine

En kompis länkade till denna på Facebook och skrev att det här kunde vara det bästa han hört idag, jag tror jag är beredd att hålla med.

Jag ä inte bitter

Jag kom inte in på spinningpasset, det var fullt. Men en sån utsikt som jag får njuta av på promenaden jag fick gå istället har de fan inte i den där spinningsalen! Nä, just det, skrattar bäst som skrattar sist. Den lilla detaljen att de har de varmt o skönt medan jag fryser till döds är inget jag tänker på...

Den tredje mars

Jag vet, klockan är över tolv, vilket tekniskt sett innebär att det inte är den tredje mars längre. Men Elin befinner sig i fjällen just nu och i fjällen är det fest varenda dag, så jag är helt säker på att Elin är ute och firar sin födelsedag på Högis eller Fjällis (eller vad det nu heter) just nu. Därför firar jag också henne just nu, fast klockan är över tolv och fast jag inte är på Högis eller Fjällis utan på min blogg.

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ELIN!

Sol? Sol!

Två arbetslösa på promenad i, hör och häpna, VÅRSOLEN! Dagar som denna önskar ni att ni var arbetslösa, tro mig.

Kvällens största höjdpunkt

BOSTON TEA PARTY PÅ KANAL 5

Världens sötaste Salem

Min mest komiska träningsupplevelse

Jag brukar inte skriva om min träning så ofta för jag vet att det är totaltsuperdupermegaointressant att läsa om, men detta inlägg kommer bli ett undantag.

Det var nämligen så att jag och Annie hade bestämt oss för att gå upp i ottan och gå på gympapasset som började klockan sju imorse. Det brukar inte vara särskilt mycket folk på morgonpassen, vanligtvis är det väl runt tio stycken, idag var vi fyra, om man räknar med ledaren och värden vill säga, räknar vi inte med dem var vi två, jag och Annie.

Det var en rätt komisk känsla som infann sig när vi skulle springa runt där i salen, som att vi lekte tafatt. Ledaren var inte den som passade in i träningsledare-stereotypen heller, lite småtjock, hästsvans högt upp på huvudet och ett extremt glatt humör (Ingen Bob eller Jillian liksom) så särskilt mycket PT-känsla blev det inte av det heller. Men vilken go ledare hon var, en sån där människa som bara är sig själv, tänker sjukt positivt i alla lägen och inte bryr sig om vad andra tänker.
I stretchen när musiken tagit slut blev det nästan till ett litet samtal där inne, hon ställde frågor om våra liv och vi svarade trevligt tillbaka. Det kändes som att vi var främlingar som minglade runt på en fest, med den enda skillnaden att alkoholen var utbytt mot svett.