Jag skojar ju inte iallafall

lördag 28 februari 2009

Home sweet home

Igår bar det som sagt av hem till Falkenberg igen och resan började minst sagt lite illa. Det var nämligen så att bilen trots starthjälpen i onsdags valde att inte starta, men som tur var fanns Rolf nära till hands med ett extrabatteri och rätt som det var var vi påväg mot västkusten. Roadtrips är något av det roligaste jag vet och gårdagens roadtrip var inget undantag.
Party hela vägen till Falkenberg var ordet!

När vi anlände till Falkenberg hade klockan hunnit bli fem och eftersom jag är en person som hatar när roliga saker tar slut (en av förklaringarna till varför jag älskar efterfester) föreslog jag till Bella att vi skulle köra en runda på stranden och i stan. Bella var inte alltför sugen på min idé så efter jag lämnat av henne och insåg att jag skulle komma hem till ett tomt hus blev jag minideprimerad och som den sällskapssjuka människan man är (en av förklaringarna till att jag mer än gärna vill bo i kollektiv med mina vänner) styrde jag kosan mot Fajans där jag hälsade på min kära vän Cissi.

När jag sedan tillslut körde hem möttes jag dock av en glad hund som jag tog en promenad med.
En glad hund som sedan somnade med huvudet i mitt knä.

Ta rast i Gränna!

Franssons är fortfarande familj nummer 1 för oss, vi gynnar mer än gärna denna goda familj..med andra ord; vi snackar big polkagris-shopping!

Om människan hade ätit med händerna hade man sparat väldigt mycket diskmedel

torsdag 26 februari 2009

The end of an era

Imorgon åker vi hem till Falkenberg, men om lite mindre än en vecka styr jag kosan upp mot huvudstaden igen. Men det kommer inte vara detsamma, för denna gången är inte min roomie/sambo Belly med mig.

Som jag kommer sakna henne, shit va roligt vi har haft det!

Jag läste precis Bellas blogg och blev helt tårögd... jag har sagt det förr och jag säger det igen;

FY FAN VA JAG ÄLSKAR DEN TJEJEN!

Sofie in the city

Jag hade lite panik där ett tag, när jag insåg att jag efter den 24 mars stod bostadslös i Stockholm. Nu är jag lugn som en filbunke igen, har nämligen idag skrivit kontrakt på en lägenhet som jag kommer bo i fram tills jag åker hem till Falkenberg i Juni igen.

Så helt plötsligt har jag två ställen att bo på i Mars, tungt för plånboken men hellre det än att behöva spendera nätterna vid Sergels torg med Metro som täcke.

Vid den blåa pricken kommer ni att hitta mig framöver.

För det är så vi gör det här i Stockholm

Matlagning en onsdagkväll på Lidingö eller big party Ayia-napa-style?

Vad är en balett på kungliga operan mot det här? Nada!

Efter många middagar har jag fått avnjuta en graciös dans, tror just detta är Svansjön.

Det man lärde sig på körkortsteorin om starthjälp ligger gömt långt bak i huvudet

Igår hade jag och Bella vår första middagsbjudning hemma hos oss på Lidingö, en inflyttningsmiddag kan man säga. Men eftersom Bella flyttar hem imorgon hade vi också vår sista middagsbjudning på Lidingö, en avskedsmiddag för Bella kan man säga.

Denna inflyttnings-/avskedsmiddag var mycket trevlig. Som tack (och på vår order) fick våra gäster snällt hjälpa oss att få igång våran bonnabil silverpilen igen. (Eftersom den bestämde sig för att go Kläppen/Fjällen- style och inte starta när vi skulle åka och handla häromdagen) Projekt Få igång bilen kan ha varit kvällens höjdpunkt. Putta ut bilen och sedan putta iväg den för att försöka få igång den och tillsist koppla ihop med startkablar. Explosioner var vår största rädsla.

Till en början såg det inte ljust ut, det verkade som att jag och Bella var dömda att stanna på Lidingö och vår planerade fredgashemfärd kändes allt mer avlägsen. Men skam den som ger sig, andra försöket gick som en dans och rätt som det var var jag och Bella ute på vägarna igen. Tack KTH!