Jag har inte pluggat särskilt flitigt idag heller, promenad till Kungsholmen i sommarvärmen och favortipasset på det lockade desto mer.
Ikväll kommer det däremot bli plugg, ska nämligen möta upp pluggklubben/studiecirkeln/kurskamraterna hemma hos Charlotte på Söööööder. Att tentaplugga är inte kul, men att plugga med pluggklubben drar upp nöjet en hel del.
söndag 31 maj 2009
lördag 30 maj 2009
Personligen tycker jag inte att det är kul med bloggar med en massa text och inga bilder
Därför läggar jag in denna bilden från Ayia Napa 2007 där jag är ascool och Anna ser ut som en mamma
På tal om Stockholm Marathon...
Det finns en kille på Friskis & Svettis som ser ganska bra ut, eller okej, han är jävligt snygg. Varje gång jag går på ett intensivpass vet jag att risken att han kommer vara där är stor.
Varför har jag då inte lagt in en stöt? Jo, förutom att jag inte är personen som lägger in en stöt så finns det två anledningar som svar på denna fråga.
Den första är att han vet att han är snygg (osexigaste egenskapen en man kan ha)
Den andra är att han är Stockholms manliga svar på hoppetossan! Varför måste människor överdriva sådär när det redan är ett intensivpass?! Okej, jag förstår att folk vill ha ut mesta möjligt av sin träning men det är redan ett intensivpass och när de studsar runt sådär extra mycket så tar de inte ut rörelserna ordentligt, hinner inte böja och får ju därför mindre styrketräning.
Desutom hamnar killen helt i otakt när han skuttar runt som en duracellkanin.
"Varför håller du på sådär vackra människa?" har jag velat fråga honom varje gång jag sett honom på gympan. "Är du en träningsnarkoman? Rastlös? Sexuellt frustrerad? Arbetslös? Har du en sjukdom som kräver superduper mycket träning?" Men eftersom jag är feg (eller kanske normal) så har jag inte frågat honom och därför ledsen fått acceptera att jag kommer gå ovetande hela sommaren.
Men så idag hände det plötsligt, när jag satt där på Karlavägen kom han springande. Han låg i toppskiktet av löparna, inte först men i alla fall top-20 och såg inte ens trött ut. Allt hans skuttande på Friskis hade gett resultat och jag insåg att om jag hade lagt in en stöt på honom hade jag kunnat skryta med att jag lagt in en stöt på en av dem som sprang snabbast i Stockholm Marathon.
Där snackar vi bonuspoäng på sin CV.
Varför har jag då inte lagt in en stöt? Jo, förutom att jag inte är personen som lägger in en stöt så finns det två anledningar som svar på denna fråga.
Den första är att han vet att han är snygg (osexigaste egenskapen en man kan ha)
Den andra är att han är Stockholms manliga svar på hoppetossan! Varför måste människor överdriva sådär när det redan är ett intensivpass?! Okej, jag förstår att folk vill ha ut mesta möjligt av sin träning men det är redan ett intensivpass och när de studsar runt sådär extra mycket så tar de inte ut rörelserna ordentligt, hinner inte böja och får ju därför mindre styrketräning.
Desutom hamnar killen helt i otakt när han skuttar runt som en duracellkanin.
"Varför håller du på sådär vackra människa?" har jag velat fråga honom varje gång jag sett honom på gympan. "Är du en träningsnarkoman? Rastlös? Sexuellt frustrerad? Arbetslös? Har du en sjukdom som kräver superduper mycket träning?" Men eftersom jag är feg (eller kanske normal) så har jag inte frågat honom och därför ledsen fått acceptera att jag kommer gå ovetande hela sommaren.
Men så idag hände det plötsligt, när jag satt där på Karlavägen kom han springande. Han låg i toppskiktet av löparna, inte först men i alla fall top-20 och såg inte ens trött ut. Allt hans skuttande på Friskis hade gett resultat och jag insåg att om jag hade lagt in en stöt på honom hade jag kunnat skryta med att jag lagt in en stöt på en av dem som sprang snabbast i Stockholm Marathon.
Där snackar vi bonuspoäng på sin CV.
Min pluggdag som blev till dagen då jag kolla Stockholm Marathon och hejade på min kusin
Jag hade bestämt mig för att hela min dag skulle användas till tentaplugg, men de flesta som känner mig vet att jag inte är särskilt diciplinerad när det gäller att plugga så jag började min dag med att gå min favoritrunda här.
När jag var påväg hem gick jag förbi stan för att uträtta några ärenden och när jag sedan började närma mig hemmet ringde min kära fader och berättade att min kusin skulle springa Stockholm Marathon idag så att jag visste ifall jag ville heja på honom. Heja ville jag ju såklart men plugget väntade hemma så jag gick hem, åt och tänkte sedan:
"Nä, jag vill inte sitta inne och plugga när det är så fint väder, jag går och kollar på starten i Stockholm Marathon"
Sagt och gjort. Bort till Stadion gick jag, där var det redan fullt med folk som ville hejade på när löparna startade. Ca. 18000 löpare som sprang samtdigt gjorde det rätt omöjligt för mig att se min kusin så när alla hade sprungit förbi började jag gå hem men tänkte sedan:
"Nä,jag vill inte sitta inne och plugga när det är så fint väder, jag gå och lägger mig i Humlegården och lyssnar på musik istället"
Sagt och gjort. När jag sedan skulle gå därifrån och hem hamnade jag på Karlavägen precis när de första löparna kom springade, så jag satte mig där bland allt hejande folk och tänkte att kanske skulle jag lyckas se Tobbe. Det verkade lönlöst då det är svårt att urskilja en särskild person bland tusentals löpare men rätt som det var kom han springande. "BRA TOBBE!" ropade jag och helt plötsligt stannade han till jämte mig "Hej Fia!". Vi bytade några ord och en svettig kram senare var han ute och sprang på vägen igen, bara 21 km från målet.
När jag sprang en mil förra veckan blev jag riktigt nöjd, det trodde jag inte att jag skulle klara. Därför är jag idag otroligt imponerad av min kusin, eller ja, imponerad av alla som sprang de där 42 kilometrarna i sommarvärmen. 18000 personer som tränat länge inför ett sånt stort lopp och haft motivationen att klara sig ända fram berör mig. Och där och då, när jag stod och kollade på alla trötta, svettiga men så motiverade löpare, bestämde jag mig för att även jag, någon gång i framtiden, ska springa Stockholm Marathon.
Mindre impad är jag dock av mitt egna pluggande, klockan är nu 21.23 och jag har inte pluggat någonting, känner att min motivation inte riktigt går att mäta med löparnas idag.
När jag var påväg hem gick jag förbi stan för att uträtta några ärenden och när jag sedan började närma mig hemmet ringde min kära fader och berättade att min kusin skulle springa Stockholm Marathon idag så att jag visste ifall jag ville heja på honom. Heja ville jag ju såklart men plugget väntade hemma så jag gick hem, åt och tänkte sedan:
"Nä, jag vill inte sitta inne och plugga när det är så fint väder, jag går och kollar på starten i Stockholm Marathon"
Sagt och gjort. Bort till Stadion gick jag, där var det redan fullt med folk som ville hejade på när löparna startade. Ca. 18000 löpare som sprang samtdigt gjorde det rätt omöjligt för mig att se min kusin så när alla hade sprungit förbi började jag gå hem men tänkte sedan:
"Nä,jag vill inte sitta inne och plugga när det är så fint väder, jag gå och lägger mig i Humlegården och lyssnar på musik istället"
Sagt och gjort. När jag sedan skulle gå därifrån och hem hamnade jag på Karlavägen precis när de första löparna kom springade, så jag satte mig där bland allt hejande folk och tänkte att kanske skulle jag lyckas se Tobbe. Det verkade lönlöst då det är svårt att urskilja en särskild person bland tusentals löpare men rätt som det var kom han springande. "BRA TOBBE!" ropade jag och helt plötsligt stannade han till jämte mig "Hej Fia!". Vi bytade några ord och en svettig kram senare var han ute och sprang på vägen igen, bara 21 km från målet.
När jag sprang en mil förra veckan blev jag riktigt nöjd, det trodde jag inte att jag skulle klara. Därför är jag idag otroligt imponerad av min kusin, eller ja, imponerad av alla som sprang de där 42 kilometrarna i sommarvärmen. 18000 personer som tränat länge inför ett sånt stort lopp och haft motivationen att klara sig ända fram berör mig. Och där och då, när jag stod och kollade på alla trötta, svettiga men så motiverade löpare, bestämde jag mig för att även jag, någon gång i framtiden, ska springa Stockholm Marathon.
Mindre impad är jag dock av mitt egna pluggande, klockan är nu 21.23 och jag har inte pluggat någonting, känner att min motivation inte riktigt går att mäta med löparnas idag.
Svar på tal
På begäran ska jag nu berätta vilka de fyra kändisarna jag träffade på i torsdags var.
1. Johannes Brost 2. Rachel Molin 3. Henrik Torehammar 4. Johan Wahlström
Okej, det va kanske inga jättekändisar men jag ser det som så att om man ser många små kändisar kan man mäta det med en stor. Därför bestämde jag mig för att öka på helgens kvot lite genom att springa på Kattis Ahlström och hon den krullhåriga i Äntligen hemma igår.
Och idag träffade jag på hon i Underbara älskade och bestämde mig sen för att toppa det hela med att njuta av Martin Stenmarck... två gånger.
1. Johannes Brost 2. Rachel Molin 3. Henrik Torehammar 4. Johan Wahlström
Okej, det va kanske inga jättekändisar men jag ser det som så att om man ser många små kändisar kan man mäta det med en stor. Därför bestämde jag mig för att öka på helgens kvot lite genom att springa på Kattis Ahlström och hon den krullhåriga i Äntligen hemma igår.
Och idag träffade jag på hon i Underbara älskade och bestämde mig sen för att toppa det hela med att njuta av Martin Stenmarck... två gånger.
fredag 29 maj 2009
Hade detta varit under min kändiskåtaste period hade detta varit veckans höjdpunkt,
men nu är det bara lite småroligt.
Fast jag känner ändå för att dela med mig av det;
Igår när jag gick till Daglivs (Inte Dagslivs Emy!) på Kungsholmen för att handla mötte jag inte en, inte två, inte tre utan hela fyra kändisar inom loppet av ungefär en timme.
Det gör man inte i Falkenberg inte.
Fast jag känner ändå för att dela med mig av det;
Igår när jag gick till Daglivs (Inte Dagslivs Emy!) på Kungsholmen för att handla mötte jag inte en, inte två, inte tre utan hela fyra kändisar inom loppet av ungefär en timme.
Det gör man inte i Falkenberg inte.
onsdag 27 maj 2009
Jag är så nu så glad att t.o.m. Annie skulle uppfattas som pessimist i mitt sällskap
Anna följer med till Knäppbyn, Slampbyn, Bulbyn, Kneippbyn, ja, hon följer med till Gotland!
Jag fick A på förra tentan!
torsdag 21 maj 2009
Det där med biljetter
Imorgon ska jag åka till Örebro för att se på Fridas slutproduktion. Jag ska ta mig dit med Swebus express och jag har nu kommit fram till att jag inte gillar Swebus express av tre orsaker:
- När man beställde biljett fick man den skickad till sig på sms, ett sms som man ska visa när man kliver på bussen. När jag nu kollade på min mobil var det smset raderat, min gissning är att jag lyckades radera det i lördagsnatt.
- När man ringer till Swebus svarar de med en hälsning följt av en lång paus, jag börjar då självkart presentera mig men hinner bara säga "Sofie Einar..." innan rösten fortsätter prata och jag inser att det är en telefonsvarare.
- Jag väntar och väntar och hela tiden påpekar en kvinna i luren att det är "andra före mig men att jag behåller min plats i kön" och plötsligt hinner klockan bli 18.00 och deras kundtjänst stänger.
Ett "detta har jag gjort denna helgen när några vänner från Falkenberg var och hälsade på"- inlägg
Jag var nästan gråtfärdig i fredags när några av mina brudar skulle komma och hälsa på mig i storstaden, inte ledsen för att dem skulle komma och hälsa på utan för att jag lägligt nog vaknade upp jätteförkyld. Men iväg till skolan åkte jag, pluggade, somnade, vaknade och begav mig hem igen för att möta upp Falkenbergarna.
Fredagskvällen spenderade vi på ett ställe på Söder, eller på ett hak på Söder som jag nog borde säga nu när jag bor i Stockholm. Josefina aka Läckerhäcken blev uppraggad till tusen så jag och Anna aka 16- åringen från Krakov som precis hade fått sin första mens drev mest runt och drev med folk.
På lördagen blev det shopping på stan och sedan förfest hos Rickard den andra. Efter det väntade en hel del dans på Solidaritet. Och dans ute en lördagkväll med brudarna var längesen och självklart lyckat. Josefina drog hem och somna, Elin och Bella drog hem men kom först inte in då Josefina somnat och inte svarade i sin mobil. Jag och Anna drog på efterfest på samma plats som vi började, hos Rickard den andra på Gärdet.
Klockan hann bli 13.00 på söndagen innan jag och Anna tog oss hem sedan mötte vi upp de andra för middag på T.G.I Fridays, lovely! Och som om inte det var nog blev det myshäng i min lägenhet hela kvällen.
På måndagen hade min förkylning gått över, över var också min helg med mina vänner.
Och på bussen till skolan på måndagen var jag tillbaka där jag började, nästan gråtfärdig.
Fredagskvällen spenderade vi på ett ställe på Söder, eller på ett hak på Söder som jag nog borde säga nu när jag bor i Stockholm. Josefina aka Läckerhäcken blev uppraggad till tusen så jag och Anna aka 16- åringen från Krakov som precis hade fått sin första mens drev mest runt och drev med folk.
På lördagen blev det shopping på stan och sedan förfest hos Rickard den andra. Efter det väntade en hel del dans på Solidaritet. Och dans ute en lördagkväll med brudarna var längesen och självklart lyckat. Josefina drog hem och somna, Elin och Bella drog hem men kom först inte in då Josefina somnat och inte svarade i sin mobil. Jag och Anna drog på efterfest på samma plats som vi började, hos Rickard den andra på Gärdet.
Klockan hann bli 13.00 på söndagen innan jag och Anna tog oss hem sedan mötte vi upp de andra för middag på T.G.I Fridays, lovely! Och som om inte det var nog blev det myshäng i min lägenhet hela kvällen.
På måndagen hade min förkylning gått över, över var också min helg med mina vänner.
Och på bussen till skolan på måndagen var jag tillbaka där jag började, nästan gråtfärdig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)