Sitter i bilen på motorvägen mellan Stockholm och Falkenberg, hade hellre åkt åt andra hållet.
söndag 31 januari 2010
lördag 30 januari 2010
fredag 29 januari 2010
torsdag 28 januari 2010
Flörtar du med mig, flörtar jag med dig
Jag ska nu i ett långt inlägg berätta om några minuter av min dag.
Det är inte ofta en främmande människa flörtar med en en vardag (eller vem försöker jag lura? det inte särskilt ofta någon flörtar med mig på helgerna heller) haha
Men så idag, när jag stod i kön på Daglivs (min favvomataffär) stod det en man bakom mig (ingen sån där konstig man/gubbe som man blir rädd för och tror är påbverkad så fort den säger ett ord till en) jag skulle gissa att han va 28-30 år och han var sådär lite lagom skäggig, ja, han såg faktiskt ganska bra ut.
Så när jag står där och väntar lägger han på sina varor, råkar stöta till mina och säger:
"Oj, förlåt"
"Det e lungt" svarar jag, sedan slänger jag på ett paket tuggummi på bandet.
"Oj, det var tur du påminde mig, annars hade jag glömt" säger han och slänger själv upp tuggummi på bandet och jag skrattar till lite sådär trevligt som man gör. Då börjar han skämta om att han tänkte säga att man kunde tro att han hade blivit dement men att det hade varit hemskt och jag skämtar tillbaka om att det var kanske lite väl tidigt att bli det.
Jag tänker att vårt lilla samtal är slut då jag ställer mig och ska betala, men icke!
Han fortsätter snacka, drar något skämt om profesior och jag som är helt inne i min betalning fattar ingenting men låtsas att jag fattar och skrattar lite samtidigt som jag säger saker som "mmm" och "hehe, ja precis".
Ännu en gång tänker jag att samtalet är slut, men icke!
När han står och ska betala tittar han på mina varor.
"Oj, du köper bara en massa bra och nyttiga saker"
Jag ler lite trevligt, han fortsätter; "Det förklarar ditt utseende" och blinkar mot mig.
(Jag måste erkänna att jag vid det här laget tycker att det är en trevlig man det här)
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara, men skrattar till och säger; "Jag handlar bara sånt för att det ska se bra ut"
Han ler "För att imopnera på sånna som mig asså?!"
"Haha, ja, precis"
Efter detta tror jag att samtalet är slut, men icke!
Till min stora förvåning är det nu jag som fortsätter samtalet.
"Du handlade ju bara en massa nyttigt du med"
"Ja, man försöker ibland" skrattar han och och tittar på kvittot.
"Räckte pengarna?" skämtar jag.
"Ja, fast jag tyckte att det blev lite dyrt"
"Jadu, det är dyrt att leva nyttigt" säger jag lite käckt. Han skrattar till.
Jag tar mina påsar och beger mig mot tunnelbanan.
"Ha det bra!" säger jag som om jag och mannen hade känt varann i evigheter och haft lite catching-up-time.
"Du får ha det bra du med!" säger han och våra vägar skiljs åt.
Jag inser att det kanske inte var ett av mina djupaste och mest givande samtal, jag inser också att våra vägar antagligen inte kommer att mötas igen men främst inser jag att jag älskar Stockholm och att spontana människor som pratar med en utan anledning är bland det roligaste som finns.
Och till Joel Kinnaman och Micke (som jag skrev om tildigare) vill jag bara säga en sak; Killar, ni måste förstå att det är konkurrens om mig från alla håll och kanter nu, vill ni ha mig (vilket jag vet att ni vill) får ni ta och visa framfötterna NU NU NU!
Det är inte ofta en främmande människa flörtar med en en vardag (eller vem försöker jag lura? det inte särskilt ofta någon flörtar med mig på helgerna heller) haha
Men så idag, när jag stod i kön på Daglivs (min favvomataffär) stod det en man bakom mig (ingen sån där konstig man/gubbe som man blir rädd för och tror är påbverkad så fort den säger ett ord till en) jag skulle gissa att han va 28-30 år och han var sådär lite lagom skäggig, ja, han såg faktiskt ganska bra ut.
Så när jag står där och väntar lägger han på sina varor, råkar stöta till mina och säger:
"Oj, förlåt"
"Det e lungt" svarar jag, sedan slänger jag på ett paket tuggummi på bandet.
"Oj, det var tur du påminde mig, annars hade jag glömt" säger han och slänger själv upp tuggummi på bandet och jag skrattar till lite sådär trevligt som man gör. Då börjar han skämta om att han tänkte säga att man kunde tro att han hade blivit dement men att det hade varit hemskt och jag skämtar tillbaka om att det var kanske lite väl tidigt att bli det.
Jag tänker att vårt lilla samtal är slut då jag ställer mig och ska betala, men icke!
Han fortsätter snacka, drar något skämt om profesior och jag som är helt inne i min betalning fattar ingenting men låtsas att jag fattar och skrattar lite samtidigt som jag säger saker som "mmm" och "hehe, ja precis".
Ännu en gång tänker jag att samtalet är slut, men icke!
När han står och ska betala tittar han på mina varor.
"Oj, du köper bara en massa bra och nyttiga saker"
Jag ler lite trevligt, han fortsätter; "Det förklarar ditt utseende" och blinkar mot mig.
(Jag måste erkänna att jag vid det här laget tycker att det är en trevlig man det här)
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara, men skrattar till och säger; "Jag handlar bara sånt för att det ska se bra ut"
Han ler "För att imopnera på sånna som mig asså?!"
"Haha, ja, precis"
Efter detta tror jag att samtalet är slut, men icke!
Till min stora förvåning är det nu jag som fortsätter samtalet.
"Du handlade ju bara en massa nyttigt du med"
"Ja, man försöker ibland" skrattar han och och tittar på kvittot.
"Räckte pengarna?" skämtar jag.
"Ja, fast jag tyckte att det blev lite dyrt"
"Jadu, det är dyrt att leva nyttigt" säger jag lite käckt. Han skrattar till.
Jag tar mina påsar och beger mig mot tunnelbanan.
"Ha det bra!" säger jag som om jag och mannen hade känt varann i evigheter och haft lite catching-up-time.
"Du får ha det bra du med!" säger han och våra vägar skiljs åt.
Jag inser att det kanske inte var ett av mina djupaste och mest givande samtal, jag inser också att våra vägar antagligen inte kommer att mötas igen men främst inser jag att jag älskar Stockholm och att spontana människor som pratar med en utan anledning är bland det roligaste som finns.
Och till Joel Kinnaman och Micke (som jag skrev om tildigare) vill jag bara säga en sak; Killar, ni måste förstå att det är konkurrens om mig från alla håll och kanter nu, vill ni ha mig (vilket jag vet att ni vill) får ni ta och visa framfötterna NU NU NU!
tisdag 26 januari 2010
Micke vs. Joel
När det kommer till den där Joel Kinnaman är jag jävligt sen, jag har aldrig sett en Johan Falk- film och visste inte vem har var innan han var med i Snabba Cash. Men nu, nu är jag lika blixtförälskad i honom som alla andra kvinnor i detta avlånga land.
Men när jag satt där i biosalongen och kollade kändes det som att jag hade sett honom innan... hur var detta möjligt?!
Då, som en blixt från en klar himmel slog det mig, han är ju jättelik Micke, min kille från tv-inspelningen vi var på i november och december, Micke som jag skrev om här, här och här.
Att det finns två sådana skönheter i en och samma stad är smått fantastiskt, det innebär ju dubbelt så stor chans att få en kille med bra gener till mina framtida barn.
Så Joel och Micke, jag bryr mig inte om vem av er som jag får, ni får helt enkelt slåss om mig. Må bäste man vinna!
måndag 25 januari 2010
i SVINrika Danderyd
Jag och Stina har tagit oss ut till Danderyd, kommunen där det bor flest miljonärer, vi passar in med andra ord.Ikväll lagar vi vår traditionella paradrätt; lax och rotfrukter i ugnen, detta ska avnjutas till Guldbaggegalan. Ni ser väl hur galafina vi är?! (Anna har på sig en ny tröja hon köpte för halva reapriset- 50 spänn)
För övrigt så älskar jag galor. Guldbaggegalan, Grammisgalan, P3 Guld, Idrottsgalan, ja, t.o.m. Fotbollsgalan älskar jag att kolla på.
Jag lever gala, Stina lever fisk och Anna lever fashion
Vilken Stockholmstrio!
söndag 24 januari 2010
Bakfylleköttarmen
Min bakfylle-köttarm har skrikit efter korvstroganoff hela dagen. Klockan hann bli 19.00 innan jag reste mig ur sängen och gick och handlade ingredienserna som behövdes för att kunna fullända helgen med en stroganoff.
Nu sitter jag här, tre timmar senare och har ätit så mycket korvstroganoff att jag nu mår illa.
Nu sitter jag här, tre timmar senare och har ätit så mycket korvstroganoff att jag nu mår illa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)