Militärläger

När jag vaknade trött och slö efter gårdagens studentfest fick Sex and the city bli mitt förmiddagssällskap. När klockan blev 2 fick jag dåligt samvete för att jag satt inne och bestämde mig för att ta en lång unda med Daisy. 1,5 timme och en strandpromenad senare var det dags för nästa sysselsättning, powerwalk med Frida. 45 minuter senare bar det av till tennishallen med Soof-fart på en nästintill punkad cykel. Svettig och trött som en gris kommer jag fram och ser på en skylt att träningen är flyttad till banorna nere vid stranden. Började fundera på att skita i dagens träning men tänkte att jag kunde cykla ner dit och träna lite lugnt för att sedan ta en löparrunda när jag kom hem. Därför blev det ännu en sträng cyeklfärd ner mot stranden, men tänkte att det kunde vara bra så behövde jag ju inte värma upp när jag kom dit, jo tjena... som vi alla vet blir det inte alltid som man tänkt sig. Började värma upp med en lagom lång löparrunda (Trött men levande). Efter den fick vi höra att vi sprungit alldeles för kort och en löparrunda fram och tillbaka längsmed stranden i sanden blev nästa del i uppvärmningen (Halvdöd). Tennisspel i 20 minuter, sedan en springstafett (Nästintill död). Och som grädden på moset fick vi avsulta träningen med att springa fram och tillbaka till ocean nere i sanden. (DödDödDöd!)

Cyeklfärden hem blev inte i Soof-fart och den där löparrundan jag tidigare planerat existerade inte längre i mitt huvud.
Den enda kraftansträngning jag kommer utföra ikväll är att lyfta gaffeln från tallriken till munnen, därmed basta.