Pappa-sms

Det är inte ofta jag smsar med min far då jag träffar honom nästan varje dag. Men när det väl händer blir det oftast något i stil med:
"Hej pappa! när ska vi äta? puss & kram Fia" eller "Hej Pappa! Kan du hämta mig från jobbet klockan 7? Puss & kram Fia"
(Ja, min famlij och släkt kallar mig Fia)

Svaret man får då brukar på ett ungefär se ut såhär:
"ja"
"japp"
eller
"ok"

Dessa kortfattade sms är typiska "pappa-sms" (Till skillnad från "mamma-sms" där det mammor smsar mest handlar om dem själva, kan innehålla en hel krönika om vad denne gjort och ska göra, självklart skrivet utan punkter samt är med stora bokstäver- rakt igenom.)

I vilket fall förstår jag pappas svar på ett sätt, "ok" är ju ett enkelt och bra svar på min fråga. Men ändå kan man väl få be om en liten ansträngning, lite längre och därmed trevligare formulering liksom.
Ett:
"Hej! Ja, det kan jag göra. Puss pappa"
kan väl inte vara så svårt?

Så häromdagen skrev jag ett sms till pappa och frågade om han hade betalat in ett inbetalningskort åt mig. Förväntade mig ett "ja" till svar men fick istället:
"Hej sof ddt gjorde ja i gär"

Ja,ni ser rätt, en hel mening! Och man ser ju att han ansträngt sig. Han har ju formulerat denna mening utan sina läsglasögon, det ser vi alla.
Jag borde vara tacksam, men...

...Sof? sen när började pappa kalla mig sof? det funkar liksom inte, Sofie eller Fia är vad han kallar mig men absolut inte sof. Han stavar ju det t.o.m. fel. Fast även rättstavat ska inte pappa kalla mig Soof, nä, varken sof eller soof ska komma ur hans mun.

Så pappa, bara så du vet, nästa gång kan du väl svara "ok".
Det blir bäst så.