Det är mycket jag inte förstår här i världen, en sak jag inte förstår är hur jag har kunnat få så underbara vänner.
Kom precis hem från en tacokväll hos Sofie Berger (eller Sofia Besger som hon kallas offentligt såklart) och jag är lika lycklig nu som alltid när jag träffat dem, det blir som ett lyckorus, man kan inte sluta le.
Helst att allt hade jag velat träffa dem mest hela tiden, hade jag fått bestämma hade jag röstat för att vi skulle flytta ihop i ett kollektiv djupt inne i skogen avskilt från all civilisation för att bara umgås med varandra. Någon gång då och då slå på stort, ta oss ut ur vår stuga och göra något riktigt roligt, som att festa på juldagen. Jag är helt säker på att det kommer bli en historisk kväll, precis som alla andra kvällar med er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar