Catching up

Kallprat, visst är det otroligt jobbigt? När man träffar någon man inte känner så väl eller om man träffar någon man inte träffat på länge som man faktiskt aldrig haft så mycket gemensamt med. Oftast jobbigt, men ibland rätt roligt, speciellt när man hör andra som träffas.

Satt på tunnelbanan idag när två män som precis sprungit på varandra satte sig jämte mig och snacket satte igång:
"Så hur är det med dig nu då? Bor du kvar i Hagsätra? Inte? Nä jag har flyttat ihop med min flickvän Cissi nu. Jasså? Jaha.. Har du inte träffat henne förresten? Nä, det e en helt ny, träffades i februari förra året, flytta ihop i april. Jaha, va roligt... nä henne har jag inte träffat. Nähä.. näe.. mmmm..Gud var det så längesen vi sågs? Ja, jo.. har för mig att jag såg dig när du gick med flyttkartonger, men herregud va det ett år sedan? ja, tiden går ju fort. Ja, jo den gör ju det.. Ja, hur är det med dig då? Skramlat ihop några ungar nu va? Ja, när sågs vi sist? Har ju tre barn nu. Jaha... nä, sist vi sågs hade du två, då har du fått det tredje sen sist. Ja, jo... fick en liten kille. Jaha, så kul... Ja, jo.. Sprang förresten på Magnus häromdagen. Jaha, ja, han har ju precis fått barn han med. Ja, jag hörde detta. Det var nog minst ett år jag träffa honom sist, då va han ju ihop med hon den andra och nu va han skild och skulle ha barn. Ja. tiden går fort. Mmm.. den gör ju det.. Precis. Mmm...

och så fortsatte det, med jobbig tystnad mellan varje mening som de fyllde ut med jaha, joho, precis, mmm och andra tänkbara ljud. Det roligaste med det hela är inte bara att de lät otroligt roligt, det roligaste är att man är ju precis likadan. Hade jag inte varit tvungen att hoppa av hade jag med nöje suttit kvar och lyssnat, hade gärna hört hur det hade gått med Magnus och hans nya barn.