Back to business

4 dagars ledighet har inte varit helt fel, så har inte heller vädret.
Det enda felet jag kan hitta nu är mina röda och svidande fötter. Det borde finnas en speciell solskyddsfaktor för fötterna så som det finns till ansiktet, då hade man inte glömt att smörja in dem.
Men jag ska inte klaga för jag får fler chanser att smörja in mina fötter, t.ex. i slutet av augusti då vi firar fader vårs nyss fyllda 50år, på Rhodos!
Jo, man tackar.

Danmark gjorde mig inte besviken denna gången heller

Det blir inte sämre

Falkenbergs natur är inte helt fel

Mor Far Hund och jag på promenad

Daisy är otålig, hon vill ner till stranden

Wimbledon

Kom precis in efter en timmes tennisspel med min tennispartner Johanna.
Oj va längesen det var vi spela! Oj va ringrostiga vi var! men Oj va kul det var!

Boka bana och spela en gång i veckan är nu uppsatt på mitt schema i sommar.
Oj va bra!

En optimist i penganöd snor bilder från Anna

Idag är det den 26e, nu har de flesta fått sin lön men eftersom jag inte jobbat något i maj får jag inte min första lön förrän i slutet av juli. Detta innebär att jag inte kommer få min första lön förrän näst sista dagen på Gotland, hur den veckan ska gå är en gåta men det ordnar sig alltid. Får antagligen använda det jag har kvar av senaste studielånet (För det är väl sånt det ska användas till?!)

Men det är bara sommar en gång om året och då gäller det att ta vara på den, jag lever nu som en fullblodig optimist (Do it The Falun-Emy-way).

Därför firade jag att jag inte fått lön med att äta på Källaren laxen med mina bästa igår och imorrn firar jag genom att åka till min älskade stad Köpenhamn med några av mina bästa.

Det er dejligt, meget dejligt!

Ungdomarna satt på ena sidan...

och medelåldersmammorna på andra, oj va rund under fötterna mamma Bella är.

Åsså vart det sommar igen!

Keno

Pratade precis i telefon med en gotlänning.
Gotlänningar har så go dialekt, de låter alltid så glada, ungefär som Göteborgare.
Man kanske borde börja snacka gotländska istället för stockholmska när man är lite rund under fötterna, eller så ska man skaffa sig en Gotländsk man så man får Gotländska barn. Fast innan jag gör det måste jag ta reda på hur Gotlänningar låter när dem är arga, för hur de låter efter några glas vet vi redan;
Sprut mi full upp mot mjuren som en stor fastlandstjur!

ett kassörska-dilemma 2

Igår kom det in en man och handlade av mig. Visst, jag kände igen honom men inte på det där Vi-har-setts-förr-och-pratat-sättet utan mer Han-har-nog-varit-här-och-handlat-nåhon-gång-förut-sättet. Men så börjde han prata med mig, och inte på det där sättet som trevliga kunder gör utan på ett sånt sätt som jobbarkompisar eller andra kompisar gör. Jag pratar trevligt tillbaka samtidigt som min hjärna går på högvarv, vem är han? vem är han? vem är han?
Så du okände man, jag vet att det kanske inte är så stor chans att du läser min blogg men om det skulle vara så; Vem är du?

Ett kassörska-dilemma

När det kommer kunder som stinker svett eller andra kroppsodörer slutar man andas genom näsan och andas bara genom munnen. Det ser nog rätt roligt ut och hörs nog på rösten att man bara andas genom munnen.
Men så sist slog det mig att det inte kändes särskilt fräscht att svälja odörerna i munnen heller, så nu kan jag inte bestämma mig... Sniffa eller svälja?

Jag blir orolig över om Bratts ekonomi inte ligger på topp

Bratts stämpel från i lördags:

Jag är alltid nyttig

I tisdags hade vi Rosé-tisdag hos bröderna Stockholm på Odenvägen. CP-rosé.
Det var en riktigt rolig kväll, men att dricka mitt i en jobbavecka passar inte riktigt in i min nyttiga livsstil, därför varvade vi CP-rosén med att shotta Gainomax recovery. Jag kände att efter kvällens krocket-turnering behövdes Gainomax för att ens ansträngda muskler skulle återhämta sig och växa.

Ikväll ska man dricka igen, sådär som man gör på midsommar. Kvällens drink blir Likör 43 med mjölk.
Hur passar det in i min nyttiga livsstil? tänker du. Jo, mjölk innehåller mycket kalcium, kalcium är bra för benstommen. Anna nästintill levde på mjölkdrinkar förra året och vilken benstomme hon fick, stark och stadig, hard as a rock. Man riktigt såg hur hon växte varje kväll.
Så man kan säga att varje gång jag dricker nu gör jag mig och min hälsa en stor tjänst.

Sommarsommarsommar

Sill, sill i mängder.
Midsommar är bra fint det.

Första dagen med sommarkänsla sen jag kom hem

Svenljungas savann

När Bella hade varit i Afrika och jag kollade på hennes bilder på djuren är det ju en underdrift att säga att man blev avundsjuk. Fyfan va jag hade velat åka på safari.

Så igår när jag kom till Svenljunga till min kusin och hennes famlij möttes jag av följande i trappan:

Min kusins man har nämligen varit i Afrika och jagat, alla hans byten hänger på väggen/ligger på golvet. Och visst visste jag att Svenljunga kunde vara rätt exotiskt, i sådana djupa skogar kan man ju stöta på både älgar och rådjur, men att stöta på 5 antiloper, en zebra och ett vårtsvin var lite oväntat.

Safari i Afrika vs. Safari i Svenjunga

- oavgjort?!

Bag in da box

Planerna inför imorgon är att äntligen få träffa de flesta brudarna igen.
Rosé-tisdag valde jag och Anna att kalla det.
Det kan inte bli annat än lyckat.

Igår blev jag gudmor till mitt kusinbarn Lova

Siv vår vän!

Hade planer på en produktiv eftermiddag efter jobbet men när jag vaknade av att det ringde vid sex-tiden och insåg att jag råkat somna i soffan sköts planerna framåt, detta resulterade i att jag inte tog mig ut på dagens löparrunda förrän klockan tio nu ikväll. Och som vanligt tog jag min runda längsmed vägen vid stranden.

När åren går och man växer upp är det lätt att glömma att det finns generationer efter en, man får lätt en känsla av att man hela tiden var den sista generationen som gjorde vissa saker. Att vi var de sista som gick på Lusthus-disco, de sista som firade nyårsafton på Tullbron, de sista som hängde på stranden under alla högtidskvällar, de sista som gick i gäng längsmed stranden och mötte personer som var fulla/inbillade sig att de var fulla när det var Netas-disco.

Så när jag nu ikväll sprang på stranden och mötte några gäng insåg jag att det var skolavslutning och att vi faktiskt inte var de sista som gjorde allt det där. Några fåtal coola gäng trotsade blåsten och regnet och gick där och drack och vågade krama folk de egentligen inte kände och aldrig skulle våga krama i vanliga fall.
Och vid Cabaret hade Sivs folkslag, Vuxna på stan, slagit upp ett plasttält där de skyddade sig mot regnet och drack kaffe.

Jag kom då fram till att förutom att det var mycket mer folk på Netas under min tid så har inte mycket förändrats. Den största förändringen är nog att det lockade mig mer att gå in i Sivs tält än att gå fram och tillbaka med ungdomarna på stranden.

Jag är helt enkelt bara en gul jacka ifrån att misstas för att vara en Förälder på stan.

Dags att skaffa glasögon mamma?!

Jag visar mamma biden på mig och Jimmy och hon säger:
"Är det Idol-Ola?"

Förra året åkte jag vrålåk till balen, det var en av de roligaste bilresorna jag haft. Jag vill åka vrålåk till balen igen.

En sak som irriterar mig och är otroligt ologisk

Varför finns inte ordet "Mobilen" med i T9- ordlistan på mobilen?
Istället blir det alltid "Mobileo", vafan är en Mobileo?!?!

I natt drömde jag en dröm om den där mannen igen..

The Dream-man, i dubbel bemärkelse

Finne... fem fel

Glöm det jag skrev innan, det var inte sant. Efter jag hade jobbat märkte jag nämligen att jag inte alls hade en finne i näsan... jag hade två! en i varje näsborre. Den andra ploppade antaglien upp under tiden jag satt i kassan och värker precis lika mycket som den andra.
Två finnar? i näsan? Vad händer?

I´ve got 99 problems but bitch you ain´t one

Jag har fått en finne i näsan. Näsan? vad är grejen med det liksom? Och inte nog med det, det är en sån där ond-finne som värker och om man böjer sig ner och allt blod rinner ner i huvudet pulserar finnen som om den var mitt hjärta. Dessutom börjar jag jobba idag, kl 12. Sovmorgon! tänkte jag, men det tänkte inte Willy. Informationsmöte kl 7 på morgonen gjorde att jag fick stiga upp kl 6.
I´m depp, I need som pepp.
Timbuktu. Fredag. Liseberg kanske? någon?

Tankar om livet på motorvägen mellan Stockholm- Falkenberg

Sitter nu i bilen med Falkenberg framför mig och Stockholm bakom mig. Det är med vemod jag lämnar min älskade stad, och det är så mycket tankar som far runt i huvudet.
Idag är det ett år sedan jag tog studenten, just i detta nuet springer glada estetare ut från Falkenbergs gymnasieskola precis som jag gjorde för ett år sedan. Ett år av "frihet" har gått otroligt fort och det inte minst för att jag halva det året bott i Stockholm. Ett halvår? jag kan inte förstå det, för ett år sedan hade jag aldrig trott att jag ett halvår senare skulle flytta till Stockholm och klara mig själv, i min egen lägenhet. Jag kan absolut inte heller förstå att ett halvår kan gå så fort och det gör mig så himla rädd. Jag är rädd för döden, oavsett om jag dör imorgon, om hundra år eller i en bilkrasch om några minuter så är det ett faktum att döden kommer närmare för varje minut man lever. Det finns så mycket jag vill göra, så mycket jag inte vill göra, så mycket jag önskat att jag inte gjort och ännu mer jag önskar att jag hade gjort. Och det där sista är det som ger en ångest, tankar över hur många chanser som flugit förbi en som man inte fångat, så många val man ångrar och så mycket onödiga saker man mått dåligt över och gått miste om i livet.
Hade jag varit filosofisk nu hade jag efter detta avslutat det hela med "Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att de var livet” men det vill jag inte, inte just nu.

När jag tänker tillbaka på vad det är som styrt mig i livet, på vad det är som fått mig att gå miste om mycket och välja fel, blir jag så himla ledsen. Kanske allra mest för att jag fortfarande är kvar på det stället och fortfarande vet om att jag ofta väljer fel och går miste om saker.

Ett år efter studenten har gått, jag kan göra vad jag vill med mitt liv och håller ändå fortfarande på på samma sätt, med att låta det som gör mig mest olycklig styra mitt liv.
Hej hjärnan, hörde jag ordet ÅNGEST?

Ett halvår i Stockholm, ett halvår där jag trivts otroligt bra. Visst, självklart har man längtat hem emellanåt, eller snarare längtat efter alla jag älskar så ofantligt mycket där hemma men jag har ändå trivts, speciellt de senaste månaderna. Mitt förhållande till Stockholm kan nog beskrivas som många kärleksförhållanden, det började i ren och ljuv förälskelse för flera år sedan, det vet nog de flesta, jag såg inga fel med Stockholm. Sedan flyttade jag dit och började mer och mer störa mig på småsaker, och kände allt mer att vår kärlek till varandra kanske inte var så stark som jag tidigare trott, men så gick dagarna och rätt som det var insåg jag att vi var i det stadiet i förhållandet där allt är så himla bra, vi känner varandra, vet varandras dåliga sidor men älskar varandra ändå. Och det är det där sista som gjort att jag trivts så himla bra det senaste, det och att jag har träffat så många nya människor som jag verkligen tycker om, människor som var anledningen till att jag slutade överväga att hoppa av, människor som gjort de där helt värdelösa dagarna då man vaknar upp på fel sida med en massa plugg att se ljusare ut. Det är dem som är anledningen till att det gör så ont att lämna Stockholm.

Jag sitter här i bilen och ser vägen under mig och skogen jämte mig försvinna bort bakom mig och hamna i backspegeln. Att man alltid är påväg någonstans i livet blir sällan så påtagligt som nu, när jag kollar ut genom bilfönstret.
Man gör så mycket, träffar så många människor och innan man vet ordet av det märker man att man sakta men säkert fortsatt någonstans i livet och att dessa människor ligger bakom en, vissa synliga i backspegeln och andra så långt borta att de bara finns kvar i minnet.

Jag har inte ens hunnit fylla tjugo och känner redan att livet går så fort. Att veta att man kan göra nästintill vad man vill med sitt liv är både helt fantastiskt och helt förfärligt.
Jag bestämmer mig här och nu att jag inte vill gå miste av en endaste minut, en endaste chans till. Livet är för kort och när jag ligger där på dödsbädden och ser tillbaka på mina dåliga val vill jag inte se det jag ser idag. (Missuppfatta mig inte, detta gäller de dåliga valen. När jag ser tillbaka på de roliga och bra stunderna i mitt liv, vilka är otroligt många, kommer jag verkligen vilja se det jag ser idag.)
Jag tror på ödet men ibland tror jag att ödet kan behöva en liten knuff i rätt riktning, det är den knuffen jag ska ge mig själv nu i sommar.


Ett år går så fort, ett år sedan studenten, ett år av mitt liv
Jag kan dö imorgon, om hundra år eller i en bilkrasch om några minuter och då vill jag inte tänka; ”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att de var livet”.

Jmk:s finest

Tre tjejer jag lärt känna, tycker om och kommer att sakna... riktigt mycket!

Flyttstädning

Just nu flyttstädar jag.
Att städa ligger i topp på min "Det tråkigaste jag vet-lista", tillsammans med att tvätta och att diska, fy farao!
Jag har i alla fall kommit fram till att flyttstäderskans bästa vän heter Svinto, flyttstäderskans sämsta vän däremot heter golvbrunnen. Det var ingen fräsch brunn jag rensade på toan, hårtrassel och hudavlagringar som levde sitt egna liv.
Fy farao!

Pluggklubben goes Partyklubben

Sommarlov, smaka på det ordet; ahhh, sommarlov.
Tentan är gjord, nu är det bara två dagars firande kvar.
Ikväll börjar vi tidigt hos Emy, alla är så taggade att jag är lite rädd för att det inte ska sluta bra för någon av oss. Men va fasen, det spelar ingen roll, vi har ju sommarlov, inga böcker att borra ner huvudet i imorgon så om det kommer pulsera lite extra är inte hela världen.
Klackarna i taket!
Nu kör vi!

Kvällsfilosofi före tenta

Imorgon är det dags för sista tentan denna terminen, jag längtar redan tills klockan är 13.00 imorgon då den är avslutad. Efter det väntar tre dagar av nöje, glädje, fest och firande utav sommarlovet.

Hur jag ligger till inför tentan? Jadu, klockan är halv tolv och jag sitter och läser... ångrar att jag inte pluggat mer, det gör man alltid.
Inför varje tenta har jag känt mindre panik, det gör jag inte denna gången. Inte för att jag kan allt, jag kan absolut inte allt, men för att i denna delkursen är varje ämne så brett att det är svårt att veta vad man ska kunna och inte kunna. Med andra ord jag kan mycket, men det finns lika mycket och ännu mer som jag inte kan. Det kan gå precis hur som helst, jag kan få ett A och bli hyperglad, få ett C och bli nöjd eller få F, alltså inte klara den och göra om den. Och värre är det inte med det.

Nu ska jag lägga undan alla mina papper, lägga mig i min uppblåsbara säng och tänka som jag alltid gör när jag ligger och oroar mig kvällen innan tentan;
Hakuna matata- allt ordnar sig. Vad spelar det för roll om hundra år?! Nada.

Godnatt!

Bodybuildarmamma

Mel B är tvåbarnsmamma och ser ut sådär. Min mamma är också tvåbarnsmamma och nu var det i och för sig rätt längesen jag såg henne men vad jag minns ser hon inte riktigt ut sådär.

I dagens Metro

Ni behöver inte överdriva sådär och fixa en massa extragrejer för vår skull Kneippbyn, ni behöver inte vara oroliga, vi kommer att komma i år med.