Adressändring

Ligger nu och skriver detta inlägg i en säng.
Ja, ni läste rätt, inte på en luftmadrass och inte på ett golv på Gärdet utan i en säng, min säng! Jag har nämligen idag slutat leva i en väska och flyttat in i min lägenhet!

Ni kan skriva Nr. 9814 för det e det jag kallas

Idag sprang jag Tjejmilen för första gången i mitt liv och allt jag kan säga är: SHIIIIT va kul det va!
Vilken folkfest, 21 350 tjejer som sprang och peppade varandra, peppande musik under sträckan och massa människor som stod och hejade när man sprang förbi.
Nu kanske Tjejmilen inte bidrar till en bättre värld, men det berör mig verkligen när människor går ihop och kämpar för något. Alla vi som sprang peppade varandra och alla som volontärarbetade och allt folk som kollade på och peppade oss. Tänk vilka underverk man hade kunnat åstadkomma i världen om man alltid hade kämpat ihop.
Det är därför det berör mig så och det är därför jag älskar det.

Jag har inte fått något exakt resultat än men jag tog mig runt milen på ca. 1 timma. Varken bra eller dåligt utan helt ok, enligt mig. Och jag är nöjd bara att jag orkade springa hela efter en sommar med lite träning, mycket jobb, Gotland och Rhodosveckor.
Idag sprang jag tjejmilen för första gången i mitt liv och allt jag kan säga är: Tjejmilen, år 2010 ses vi igen!

Bratt blir nog kul ikväll

Det finns många ställen på jorden jag skulle vilja besöka. Jag skulle vilja till Los Angeles, New York, Paris, Sydamerika, Västindien, Afrika, Kroatien, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Rom, Irland, Japan, Thailand osv. osv.

Listan på platser jag skulle vilja vara på kan göras hur lång som helst, ändå ligger det enda stället jag skulle vilja vara på just nu i Falkenberg, hemma hos Sofia Besger.

En "Välkommen hem fest" för henne med alla våra tjejer slår Los Angeles och alla andra ställen på den där listan med hästlängder!

Helt ärligt; ett rätt tråkigt idag och igår har jag inlägg...

Min fredag började fint med ett seminaríum om sportjournalistik, därefter satte sig jag, Emy och Micke i Kungsan en stund innan jag för första gången denna hösten fick gå på mitt favoritträningspass igen. Kvällen spenderades sedan hos Emy där det lagades mat och kollades på Vänner. Och natten? Jo, den spenderades på ett golv på Gärdet, ála hippie-style eller kanske snarare ála-Soofstyle kanske?

Idag har jag köpt en ny träningströja då min packning börjar tryta på träningskläder och då jag ska springa Tjejmilen imorgon. Jag hämtade även ut min nummerlapp idag och blev glatt överraskad när det visade sig vara en hel Tjejmilen-mässa på Östermalms IP= massa gratisgrejer. Gratis är alltid godast!
Så imorgon väntar en mil till fots för mig, och med tanke på hur min träning sett ut i sommar är mitt mål just nu bara att lyckas ta mig i mål.

Och Anna & P-A som var mina medkämpar under Glommenloppet i somras, jag kommer sakna ert sällskap!

Tiotusenmetersklubben

Not my kind of guy

Visste ni att en Araknofil är en person som blir upphetsad av att bli biten av spindlar?

Man lär sig något nytt varje dag.

Varför jag sitter inne i Emys studentrum och pluggar och inte i skolan?

Jo, det ska jag berätta för er.
Det ösregnar nämligen ute, och när jag i söndags packade min väska i ren panik var inte regnjacka något som fanns i mina tankar, inte någon jacka överhuvudtaget faktiskt. Så nu sitter jag här och hoppas att det ska sluta regna. Att det ska bli sådär "sandal-varmt" hoppas jag också på, sockar var nämligen inte heller någo t sommin trötta bakishjärna tänkte på i första hand.

Back to school alltså

Igår drog den igång igen, ett halvår kvar. Har en viss hemlängtan men det känns faktiskt helt ok, den första kursen vekar t.o.m. rätt rolig. Något annat som var roligt var kräftskivan som ägde rum i söndagskväll, ett roligt återseende och en bra start på mitt kommande halvår.
Söndagen började förövrigt rätt kaotiskt, att gå ut och festa på lördagen var väl inte mitt smartaste drag. Klockan tjugo i åtta vaknade mamma och jag förstod att jag på natten glömt ställa klockan, det blev till att panikpacka och sedan hoppa in i bilen som skulle ta mig till tågstationen i Göteborg. Klockan 10.00 hoppade jag in i tåget som skulle avgå 10.02. Röta är vad man kan kalla det.

Så nu sitter jag här, inneboende i Emys (den mest gästvänliga människan jag träffat) studentrum.
Det är konstigt hur snabbt man kommer ifrån plugglivet men förhoppningsvis kommer man in i det lika snabbt igen. Som just nu när jag ska ta tag i en 30 sidor lång text och sedan göra en analys av en sportbilaga i en tidning. Varför mjukstarta?

Tårar, av kärlek.

Sitter på tåget med ipoden i knäet och musik i öronen och tittar ut genom fönstret. Ljuset ute gör att fönstret är mer som en spegel än ett fönster så jag sitter och ser mig själv hela tiden. Hade det varit när jag var lite yngre hade jag i detta läget låtsas att jag var med i en musikvideo.
Eller vem försöker jag lura? Jag tänker att jag är med i en musikvideo nu med.

4 timmar återstår av min 5 timmar långa resa mellan Göteborg och Stockholm, 5 timmar ensam ger en en hel del tid att tänka. Tankar. Tankar kan vara både det bästa och det värsta jag vet, tankar kan äta upp en och inte lämna något annat än tårar kvar,

Jag sitter i vagn 12, plats 12. Plats 13 brevid mig är ledig, där hade jag önskat och trott att Anna Nilsson skulle sitta. Tyvärr lyckades det inte bli så just nu men förhoppnings sitter hon snart ensam på detta tåget med sin flyttpackning längst bak i vagnen.
Hade Anna Nilsson suttit jämte mig nu hade det inte blivit så mycket tid för tankar, vi hade varit fullt upptagna med att prata i mun på varandra. Jag och Anna.
Anna, bara en av alla de tjejerna där hemma som jag älskar, det finns faktiskt ganska många där hemma som jag känner så för. Älskar.
Jag tänker inte göra en uppräkning av er, ni vet vilka ni är. Hur mycket jag tycker om er har jag sagt till er åtskilliga gånger, både som nykter och som onykter. Kanske allra mest i det andra stadiet, men fortfarande menat det med samma betydelse.

Att tiden går fort vet vi ju alla, ändå är man lika förvånad varje gång en termin, en sommar eller ett år passerat. Eller varför inte hur fort tjugo år gått.
Sommaren 2009 lider nu mot sitt slut och kommer aldrig igen. Jag har haft en bra sommar, det har jag, men alldeles för lite tid. Jag har vänner som jag träffat mycket mindre än jag önskat och vänner som jag ledsamt nog inte träffat alls.
Mitt fel eller deras fel? Ingens fel, lathet. Och det säger jag helt utan bitterhet, bara ett konstaterande. Efter en hel dags jobb följt av en ny dags jobb är man för trött att orka ta tag i något. Tyvärr.

Tiden går fort. Eller är det vi som planerar in alldeles för mycket och vill alldeles för mycket på alldeles för kort tid?

Jag tror och hoppas i alla fall att dessa vänner alltid kommer finnas där för mig som mina vänner. Jag vet i alla fall att jag alltid kommer finnas där för dem och alltid betrakta dem som mina bästa vänner, oavsett hur många dagar, månader eller år det går mellan gångerna vi träffas.


"Nästa uppehåll Hallsberg."
Lite mer än 3,5 timmar återstår av min resa, lite mer än 3,5 timmar återstår av min musikvideo,
Med ipoden i knäet och Coldplays "Fix You" i öronen sitter jag här i vagn 12, plats 12.
Jag tittar ut genom fönstret, tjejen som stirrar tillbaka på mig är kolsvart under ögonen.