Ni kan skriva Nr. 9814 för det e det jag kallas

Idag sprang jag Tjejmilen för första gången i mitt liv och allt jag kan säga är: SHIIIIT va kul det va!
Vilken folkfest, 21 350 tjejer som sprang och peppade varandra, peppande musik under sträckan och massa människor som stod och hejade när man sprang förbi.
Nu kanske Tjejmilen inte bidrar till en bättre värld, men det berör mig verkligen när människor går ihop och kämpar för något. Alla vi som sprang peppade varandra och alla som volontärarbetade och allt folk som kollade på och peppade oss. Tänk vilka underverk man hade kunnat åstadkomma i världen om man alltid hade kämpat ihop.
Det är därför det berör mig så och det är därför jag älskar det.

Jag har inte fått något exakt resultat än men jag tog mig runt milen på ca. 1 timma. Varken bra eller dåligt utan helt ok, enligt mig. Och jag är nöjd bara att jag orkade springa hela efter en sommar med lite träning, mycket jobb, Gotland och Rhodosveckor.
Idag sprang jag tjejmilen för första gången i mitt liv och allt jag kan säga är: Tjejmilen, år 2010 ses vi igen!