Jag tror inte att jag kan laga mat, därför blir jag så stolt över mig själv varje gång jag lyckas göra något riktigt gott. Det spelar ingen roll om det är avancerat eller om det innebär att jag kokar pasta och blandar med pesto, blir det gott blir jag stolt. Jag har insett att jag faktiskt sitter här flera kvällar i veckan och blir sådär stolt, vilket måste innebära att jag egentligen är en rätt bra kock. Och denna torsdagskväll var inget undantag...
Idag bjöds det på stekt Halloumi (OBS! Utan mynta i, detta är mycket viktigt!), stekta tomatskivor och till det kokt spenat.
Det var så gott att jag i ett ögonblick trodde att jag dött och kommit till himmeln och jag var så stolt att du, om du hade sett mig, hade trott att jag hade vunnit Nobelpriset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar