Imorse skar jag mig i tummen så det började blöda, detta innebar att jag var tvungen att plåstra om den. Min plåstrade tumme var inget som störde mig förrän nu ikväll när jag skulle laga mat, (pasta med parmaskinka, bladspenat och färska champinjoner i ädelostsås....joråsåatt...)
då jag skulle skära i skinkan och champinjonerna och inte ville ta i maten med mitt smutsiga bakteriefyllda plåster.
Har ni någonsin försökt skära bort fettkanterna på en skinkbit utan er tumme? Mission Impossible! Skinkbiten vek sig och fettkanterna höll ett stadigt grepp kvar i köttet.
Jag fick en helt ny respekt för mina tummar, vilket hästjobb de gör ändå! Det är inte ofta vi ger cred till våra små men ack så betydelsefulla tummar.
Därför vill jag nu tillägna detta inlägg till mina små, torra tummar med nerbitna naglar.
Kom igen folket, tummen upp för våra tummar!
1 kommentar:
soof, vems är killens hand?!? du har ju sagt att du inte har pojkvän!! ljuger du för mig?!?
Skicka en kommentar