Att tanka är djävulens påfund

Cruisa runt i bil i all ära men det finns en sak som skulle kunna stoppa mig från att sätta mig i en bil för alltid... att tanka!!
Jag hatar att tanka.
Jag är lika osäker varje gång jag ska tanka, hur betalar man här? vilken bensin var det nu igen? vilken sida sitter tanklocket på? har jag kört tillräckligt nära bensinpumpen? Har den avslutat tankningen nu så att det inte fortsätter dra pengar på mitt kort när nästa person tankar sin bil? (Den personen hade dock inte kommit så långt på de få slantarna som finns på mitt kort)

Men idag, idag var det tvunget, jag hade nämligen kört runt med den röda bensinlampan i bilen lysande lite för länge.

Så när jag (lite sen såklart) skulle till Friskis imorse var det dags. Jag tog med mig en hundralapp och körde till Statoil, men på Statoil hade de ingen sedelautomat så stressad och därmed irriterad bestämde jag mig för att köra till Jet-macken. (Jag bad hela vägen för att bensinen inte skulle ta slut så att bilen stannade) Gud var med mig, bilen klarade sig ända fram! Jag stannade bilen och hamnade på perfekt avstånd från bensinpumpen, en snabb tankning nu och sen snabbt iväg, tänkte jag.

Vad händer? Jo, min hundralapp fastnar, ja, FASTNAR i den där jävla sedelautomaten!!! Jag försöker få tag i den men lyckas inte, jag pillar med nycklar och Friskiskort men inget funkar... inte ens mina små fingrar lyckas få tag i hundralappen. Jag försöker lugna ner mig, intala mig att det kommer ordna sig, tittar på klockan... jag lugnar inte ner mig. I detta läget börjar jag nästa gråta, samma sorts tårar som kommer när man cyklar i regn och motvind, man kämpar och kämpar på cykeln men kommer ingen vart.
Vad gör jag? Jo, jag gör det alla små flickor i min ålder skulle göra, ringer till pappa. Och just när han är på väg för att rädda mig lyckas jag rycka ut den, slänga mig in i bilen, köra till den andra pumpen och tanka.

Nä, tacka vet jag cykel! (Om det inte är regn och motvind vill säga)