Idag har vi haft seminarium för första gången. "Ni delas in i smågrupper där ni ska diskutera två av de artiklarna ni läst, sedan ska ni i en lite större grupp redovisa era diskussioner och blir där också betygsatta" sa lärarna och fick seminarium att låta sjukt avancerat. Därför gick jag in för det och när jag satt och diskuterade med min grupp kände jag faktiskt att jag verkligen bidrog, jag kände på riktigt att jag hade rätt många smarta kommentarer och tankar angående texterna. Så utan större nervositet gick jag in i salen och kände för ovanlighetens skull att jag inte skulle vara särskilt osäker när det gällde att prata.
Väl inne i klassrummet satt jag tyst som en mus. Varför? Jo, det var nämligen så att det inte alls var så svårt som jag trott och att man blev godkänd bara man var där. Men detta var inte anledningen till att jag satt tyst som en mus, anledningen stavas "Den-duktiga-killen-i-klassen-som-redan-läst-två-kurser-på-högskola-och-tror-han-vet-och-kan-allt-och-vill-verkligen-visa-det-dessutom-har-han-väldigt-tajta-tröjor-och-styva-bröstvårtor". För när diskussionen satte igång satte hans röst som vanligt också igång, paralleller till gammal tysk politiskhistoria blandat med citat från gamla amerikanska politiker var två av hans huvudsamtalämnen.
Eftersom alla ándra verkar vara politiskt intresserade sattes diskussioner igång. Diskussioner som jag inte kände att det var läge att avbryta med mina tankar som handlade om helt andra ämnen.
Seriösa människor får gärna snacka politik för mig, jag önskar ofta att jag var mer intresserad själv, men det är jag inte.
Däremot störde det mig otroligt mycket när en annan seriös kille avslutar med att säga "Det är ju ofta bara saker utan innehåll som får popularitet på internet. De klippen på Youtube som har högst tittarsiffror är ju ofta bara skit och jag förstår inte att folk väljer att läsa BlondinBellas blogg utan innehåll istället för att läsa någon politisk artikel med innehåll."
Okej killen, jag gillar inte BlondinBellas blogg heller, har aldrig gjort och förstår inte hur en så tråkig blogg kunnat bli så känd. Men snälla sluta vara så seriös att du inte ens kan förstå att det finns andra som gillar den, folk som tycker det finns mer innehåll i att läsa vad BlondinBella klär sig i än en politisk artikel.
Fast jag inte gillar BlondinBellas blogg fick jag lust att ställa mig upp och skrika "JAG ÄLSKAR BLONDINBELLA!"
Det gjorde jag inte, istället satt jag kvar som en tyst mus och lyssnade på den duktiga killens fortsatta seriösa utläggningar om tysk politik. Seriösa utläggningar som var svåra att ta på allvar när allt man kunda koncentrera sig på var hans styva bröstvårtor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar