Tårar, av kärlek.

Sitter på tåget med ipoden i knäet och musik i öronen och tittar ut genom fönstret. Ljuset ute gör att fönstret är mer som en spegel än ett fönster så jag sitter och ser mig själv hela tiden. Hade det varit när jag var lite yngre hade jag i detta läget låtsas att jag var med i en musikvideo.
Eller vem försöker jag lura? Jag tänker att jag är med i en musikvideo nu med.

4 timmar återstår av min 5 timmar långa resa mellan Göteborg och Stockholm, 5 timmar ensam ger en en hel del tid att tänka. Tankar. Tankar kan vara både det bästa och det värsta jag vet, tankar kan äta upp en och inte lämna något annat än tårar kvar,

Jag sitter i vagn 12, plats 12. Plats 13 brevid mig är ledig, där hade jag önskat och trott att Anna Nilsson skulle sitta. Tyvärr lyckades det inte bli så just nu men förhoppnings sitter hon snart ensam på detta tåget med sin flyttpackning längst bak i vagnen.
Hade Anna Nilsson suttit jämte mig nu hade det inte blivit så mycket tid för tankar, vi hade varit fullt upptagna med att prata i mun på varandra. Jag och Anna.
Anna, bara en av alla de tjejerna där hemma som jag älskar, det finns faktiskt ganska många där hemma som jag känner så för. Älskar.
Jag tänker inte göra en uppräkning av er, ni vet vilka ni är. Hur mycket jag tycker om er har jag sagt till er åtskilliga gånger, både som nykter och som onykter. Kanske allra mest i det andra stadiet, men fortfarande menat det med samma betydelse.

Att tiden går fort vet vi ju alla, ändå är man lika förvånad varje gång en termin, en sommar eller ett år passerat. Eller varför inte hur fort tjugo år gått.
Sommaren 2009 lider nu mot sitt slut och kommer aldrig igen. Jag har haft en bra sommar, det har jag, men alldeles för lite tid. Jag har vänner som jag träffat mycket mindre än jag önskat och vänner som jag ledsamt nog inte träffat alls.
Mitt fel eller deras fel? Ingens fel, lathet. Och det säger jag helt utan bitterhet, bara ett konstaterande. Efter en hel dags jobb följt av en ny dags jobb är man för trött att orka ta tag i något. Tyvärr.

Tiden går fort. Eller är det vi som planerar in alldeles för mycket och vill alldeles för mycket på alldeles för kort tid?

Jag tror och hoppas i alla fall att dessa vänner alltid kommer finnas där för mig som mina vänner. Jag vet i alla fall att jag alltid kommer finnas där för dem och alltid betrakta dem som mina bästa vänner, oavsett hur många dagar, månader eller år det går mellan gångerna vi träffas.


"Nästa uppehåll Hallsberg."
Lite mer än 3,5 timmar återstår av min resa, lite mer än 3,5 timmar återstår av min musikvideo,
Med ipoden i knäet och Coldplays "Fix You" i öronen sitter jag här i vagn 12, plats 12.
Jag tittar ut genom fönstret, tjejen som stirrar tillbaka på mig är kolsvart under ögonen.