Mina våta kinder blev isakalla av den minusgradiga luften som slog mot mig när jag öppnade dörren från djursjukhuset och gick ut. Kylan var så frisk, snön glittrade, solen lös och himlen var så blå. Väl hemma spelades en av de finaste låtarna jag vet på radio, mina iskalla kinder värmdes upp och vättes på nytt.
Det var en så vacker dag, vacker men ändå så skör.
Vacker som Daisy, skör som ett liv.
1 kommentar:
En stor tänker på dej kram Sofie!
Du får tänka att hon slapp att lida mer.Ha det så trevligt ikväll. Kram Britt-Marie o Per-Arne
Skicka en kommentar