Jag ska nu i ett långt inlägg berätta om några minuter av min dag.
Det är inte ofta en främmande människa flörtar med en en vardag (eller vem försöker jag lura? det inte särskilt ofta någon flörtar med mig på helgerna heller) haha
Men så idag, när jag stod i kön på Daglivs (min favvomataffär) stod det en man bakom mig (ingen sån där konstig man/gubbe som man blir rädd för och tror är påbverkad så fort den säger ett ord till en) jag skulle gissa att han va 28-30 år och han var sådär lite lagom skäggig, ja, han såg faktiskt ganska bra ut.
Så när jag står där och väntar lägger han på sina varor, råkar stöta till mina och säger:
"Oj, förlåt"
"Det e lungt" svarar jag, sedan slänger jag på ett paket tuggummi på bandet.
"Oj, det var tur du påminde mig, annars hade jag glömt" säger han och slänger själv upp tuggummi på bandet och jag skrattar till lite sådär trevligt som man gör. Då börjar han skämta om att han tänkte säga att man kunde tro att han hade blivit dement men att det hade varit hemskt och jag skämtar tillbaka om att det var kanske lite väl tidigt att bli det.
Jag tänker att vårt lilla samtal är slut då jag ställer mig och ska betala, men icke!
Han fortsätter snacka, drar något skämt om profesior och jag som är helt inne i min betalning fattar ingenting men låtsas att jag fattar och skrattar lite samtidigt som jag säger saker som "mmm" och "hehe, ja precis".
Ännu en gång tänker jag att samtalet är slut, men icke!
När han står och ska betala tittar han på mina varor.
"Oj, du köper bara en massa bra och nyttiga saker"
Jag ler lite trevligt, han fortsätter; "Det förklarar ditt utseende" och blinkar mot mig.
(Jag måste erkänna att jag vid det här laget tycker att det är en trevlig man det här)
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara, men skrattar till och säger; "Jag handlar bara sånt för att det ska se bra ut"
Han ler "För att imopnera på sånna som mig asså?!"
"Haha, ja, precis"
Efter detta tror jag att samtalet är slut, men icke!
Till min stora förvåning är det nu jag som fortsätter samtalet.
"Du handlade ju bara en massa nyttigt du med"
"Ja, man försöker ibland" skrattar han och och tittar på kvittot.
"Räckte pengarna?" skämtar jag.
"Ja, fast jag tyckte att det blev lite dyrt"
"Jadu, det är dyrt att leva nyttigt" säger jag lite käckt. Han skrattar till.
Jag tar mina påsar och beger mig mot tunnelbanan.
"Ha det bra!" säger jag som om jag och mannen hade känt varann i evigheter och haft lite catching-up-time.
"Du får ha det bra du med!" säger han och våra vägar skiljs åt.
Jag inser att det kanske inte var ett av mina djupaste och mest givande samtal, jag inser också att våra vägar antagligen inte kommer att mötas igen men främst inser jag att jag älskar Stockholm och att spontana människor som pratar med en utan anledning är bland det roligaste som finns.
Och till Joel Kinnaman och Micke (som jag skrev om tildigare) vill jag bara säga en sak; Killar, ni måste förstå att det är konkurrens om mig från alla håll och kanter nu, vill ni ha mig (vilket jag vet att ni vill) får ni ta och visa framfötterna NU NU NU!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar