Home sweet home

Igår bar det som sagt av hem till Falkenberg igen och resan började minst sagt lite illa. Det var nämligen så att bilen trots starthjälpen i onsdags valde att inte starta, men som tur var fanns Rolf nära till hands med ett extrabatteri och rätt som det var var vi påväg mot västkusten. Roadtrips är något av det roligaste jag vet och gårdagens roadtrip var inget undantag.
Party hela vägen till Falkenberg var ordet!

När vi anlände till Falkenberg hade klockan hunnit bli fem och eftersom jag är en person som hatar när roliga saker tar slut (en av förklaringarna till varför jag älskar efterfester) föreslog jag till Bella att vi skulle köra en runda på stranden och i stan. Bella var inte alltför sugen på min idé så efter jag lämnat av henne och insåg att jag skulle komma hem till ett tomt hus blev jag minideprimerad och som den sällskapssjuka människan man är (en av förklaringarna till att jag mer än gärna vill bo i kollektiv med mina vänner) styrde jag kosan mot Fajans där jag hälsade på min kära vän Cissi.

När jag sedan tillslut körde hem möttes jag dock av en glad hund som jag tog en promenad med.
En glad hund som sedan somnade med huvudet i mitt knä.