Mitt första Stockholmsförhållande verkar sluta med att jag får mitt hjärta krossat

Om ni läst Frida Mehlins blogg kanske ni läst om att hon efter en natt i Stockholm träffade en kille som hon småpratade med en stund som sedan sms-bombade henne.

Ungefär samma sak hände mig igår, när jag och Bella satt och väntade på bussen i Ropsten så kom det nämligen två killar som jobbade på något som hette Lugna gatan. De åkte fram och tillbaka mellan Karlaplan och Ropsten och såg till så det va lugnt. Innan de skulle åka med tunnelbanan till Karlaplan visade den ena killen sin bakgrundsbild på sin mobil, en bild på honom i bar överkropp. Rund under fötterna som man var tyckte jag det var kul att driva med honom. Här delar jag med mig av nattens sms-konversation, jag tror att min stora Stockholms-kärlekshistoria börjar här. (LG-Lugna Gatan killen, S-Soof)

LG: Hej A*** här

S: Hallå tvättbrädan! Hann ni med tunnelbanan?

LG: Vi han kan du inte vänta till fem? Mötta mig kram

S: Hade jag kunnat men bussen har gått vi får ses en annan natt

LG: Ok kan du ringa vid fem? Kram skull du vilja ses

S: Vi sitter på en buss vi kan ses nästa helg

LG: Vad tyckte du om min kropp?

LG: Varför svarar du inte?

LG: Du var sött

LG: Vad gör ni? när vill du ses?

LG: Kan du ringa efter 5 vad skull du vilja göra?

S; Vad vill du baby

LG: Jobbar, i veckan ledig

LG: Vad skull du vilja göra

LG: Säg du

S; Ska sova på saken

LG:Vad vill du göra säg? Bor du själv

LG: Kan jag inte ringa vid 5

LG: Vi kan höras imorgon


Och mycket riktigt, efter 5 ringde telefonen. Men i det läget var jag hemma och alldeles för trött för att svara.
Så nu har jag suttit hela dagen och väntat på hans samtal... men än är telefonen tyst.
Mitt hjärta brister.